Sista jobbedagen denna veckan... imorgon är det begravning för min farbror så jag har tagit fritt. Nästa vecka är det sen dags för nästa pass i Karlstad. Söndag kväll till onsdag kväll på Dömle herrgård (ni vet där det varken fanns TV eller möjlighet att ringa med mobilen). Men internet finns så jag skall skriva på bloggen i vanlig ordning. Och sen är det plötsligt mitten av mars... var tag tiden vägen?? Måste vara ett tecken på att man blir äldre, eller?

Vi har förresten en stegräknartävling på jobbet så passa er... jag kommer att ha den på mig på linedancen så jag blir farlig! Mojängen är i och för sig inte särskilt tillförlitlig för det minsta lilla man rörde den så ökade den några steg. Genom att ricka den fram och tillbaka i handen så hade man helt plötsligt gått en kilometer... öppet för fusk med andra ord. Men inte från mig, promise!

I dagens Kristianstadsblad fanns ett reportage från öppningen av Ica Maxi i Bromölla. Där hade Marie Picasso varit och sjungit. Är inte det ett nerköp?? Jag menar, hon vinner Idol med buller och bång och man förväntar sig faktiskt lite promotion och representation med klass.... Ica Maxi! I Bromölla dessutom.

Här kommer en bra beskrivning om hur män ser på kvinnor... apropå morgonens diskussion i bilen. Vi råkade nämligen säga att vi tyckte föreläsaren på kursen igår hade snygg kropp och fasta lår... grabbarna menade då att "hade vi sagt så hade vi varit sexistiska...." Jo, men skillnaden är att ni säger så om alla kvinnor som går på två ben



Jonte frågade i bilen om vi märkt att han börjat på gym (han satt nämligen klämd mellan Fru Ekdahl och Blogg-Pilla i baksätet). "Ja, du luktar lite svett faktiskt...."

Ibland är jag bara för rolig //Farmskan

PS! Ni har förstått att Zits är min nya favorit förmodar jag...

Hade ett möte med jobbet i Helsingborg idag, jag och Ullstorps-Torgny. Gick hur bra som helst förutom att han glömde sin mobil i min bil och jag säger bara... fy för vilken tråkig melodi som ringsignal. Fick väl vända och köra tillbaka, går ju inte att leva utan mobil. Där finns ju hela ens liv just nu... Hur har det blivit så? Förr i världen fanns ju inga mobiler och man klarade sig bra med en papperskalender. Var man riktigt hipp så hade man en Pro-Plan tjock som tre telefonkataloger. Skall faktiskt erkänna att jag fortfarande kör med papperskalender... och vägrar också konsekvent att ha den där pek-mobilen vi har som tjänstetelefon. Jag fixar det bara inte, så är det.



På tal om teknisk så har lill-sonen sökt nytt jobb... dagens ungdom är faktiskt rätt skön. De har inga som helst hämningar på om de fixar jobbet eller inte när de söker. Underbart! Man önskar att man vågade ha deras orädda attityd, man hade säkert fått en och annan utmaning med det.

Regnat småspik har det också gjort hela dan så hunden luktar så där lagom fräscht. Nu är det makens jobb som gäller som dagis för henne eftersom Grahnskan är i Egypten. Förresten hälsar hon så gott! Är nere och tittar till byggjobbarna som håller på med hennes kök samtidigt som jag matar 3 katter och 1 nymfparakit... det blir riktigt, riktigt bra. Idag har du också fått ny altandörr och fönster gumman!

Som ni ser en helt vanlig dag för Farmskan... Dottern är störtförkyld och maken går i bilbytartankar. Laga eller inte laga, det är frågan!

//Farmskan (som vänder kappan efter vinden.... hahahahaha)

PS! Brodern har landat i Brasilien. Låt oss nu slippa se dig i reportage om sexturismen! (ler)

Jag har fått diagnosen ÅNK (Åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet).

Så här visade sig symptomen:

Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv. Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker då att den behöver tömmas. Därför lägger jag posten, bl.a. med ett brev med svarstalong, på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först.

Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarstalongen. Men då behöver jag en penna. Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. För att hitta pennan, flyttar jag juicen och märker då att den börjar bli varm och bör sättas in i kylen. På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på byrån.

Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på byrån och får samtidigt syn på mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen. Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna. Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten. Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet. Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men råkar spilla lite, så jag går för att leta efter en trasa. Så går jag ut i hallen igen.... vad var det nu jag skulle göra?

Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarstalongen har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på byrån, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärkontrollen till TV:n , jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.

Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG....

ÅNK, ÅNK //Farmskan

PS! Va fan ska självinsikter vara bra för om dom ändå bara gör en deprimerad?
Ännu ett klassiskt citat av Arne Anka

Jo, kajan har alltid ansetts vara begiven på mäsk som blev en restprodukt vid de gamla bryggerierna. Ofta såg man kajor vingla omkring runt mäskhögarna alldeles packade. Dessutom förekom förr att man roade sig med att berusa kajor, eller alikor, avsiktligen. Detta gjorde man genom att mata dem med bröd som var doppat i brännvin. Att beskåda dessa riktiga "fyllkajor" ansågs som ett verkligt nöje.

   OBS! Helt sann fakta från Internet... !

Anledningen till att vi pratar om just fylla idag är att Jonte, min kära pendlarvän och kollega, bekände i bilen hem att han en gång varit så full att han inte känt när han brände sig på ett bastuaggregat... AJ säger jag bara. Undrar hur länge han satt på det innan han kände att det sved lite där bak. Alltså allvarligt talat...

Det är så skönt med Jonte för han säger saker som bara lockar en till gapskratt. Och det behövdes verkligen idag efter en massa teknikstrul på jobbet... suger sjukt mycket energi sånt där. Så hoppas din första kväll som gräsänkling blev skön Jonte, grogg och chips till kvällsmat... vi får köra lugnt imorgon!

  //Farmskan

Visste ni att

"Alla hjärtans dag är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner kring helgonet Sankt Valentin. I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar (?) i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. Under medeltiden uppstod också en sed att skriva kärleksbrev med rimmade dikter till sin käraste, och senare på 1800-talet blev tryckta och utsirade valentinkort, ofta utsmyckade med sidenband och spetsar, populära. I dag är Valentindagen starkt uppmärksammad i alla engelsktalande länder, där kärleksbrev och små presenter brukar ges bort"

Rimmade dikter... tja, varför inte till min lilla make:

Att älska är ingenting. Att vara älskad är någonting.
Att älska och att vara älskad är allting.

Eller kanske ett citat:

Att få ett äktenskap att fungera är som att jobba på en bondgård.
Varje morgon ska man börja om från början

Ja, jag vet... man blir helt tårögd.... Och dessutom har han fått tulpaner!

  //Farmskan

PS! Pia... ring om jag kan göra nåt. Anytime!

+15°C
Stockholmarna tar på sig mössor, vinterjackor och handskar.
Norrlänningen solar.

+10°C
Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus.
Norrlänningen planterar blommor i trädgården.

+5°C
Malmöbornas bilar vägrar att starta.
Norrlänningen cruisar i en Volvo 240.

0°C
Destillerat vatten fryser.
Vattnet i Torneälven blir lite tjockare.

- 5°C
Folk i Skåne håller på att förfrysa.
Norrlänningen grillar den sista korven före vintern.

- 10°C
Gävleborna sätter på värmen i sina hus.
Norrlänningen tar på sig en långärmad tröja.

- 20°C
Stockholmarna flyr till Mallorca.
Norrlänningen slutar fira midsommar, hösten har kommit.

- 30°C
Folk i Malmö dör av kyla och försvinner från jordens yta.
Norrlänningen börjar torka tvätt inomhus.

- 40°C
Stockholmarna krackelerar sönder i kylan.
Norrlänningen köar vid den lokala hembrännaren.

- 50°C
Isbjörnarna börjar evakuera nordpolen. F21 senarelägger sin
vinteröverlevnadskurs i väntan på bättre vinterväder.

- 60°C
Torneälven förfryser. Norrlänningen hyr video och stannar inne.

- 70°C
Den falska Norrlänningen flyttar söderut.
Norrlänningen blir frustrerad eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus.
- 183°C
Mikroberna i maten överlever inte.
Samernas renar klagar över att mjölkarnas händer känns kalla.

- 273°C
ALL atombaserad rörelse stannar.
Norrlänningarna börjar säga "Helvete, vad kallt det känns ute idag".

- 300°C
Helvetet fryser till is. Norrlänningarna är ensamma.

Högsta temperaturen i landet uppmättes i Kristianstad i helgen
12,3 grader... så nu är det dags att starta vårsådden  //Farmskan

- Jag uppmanar psykologer att studera programmet närmare för att avgöra om det kan sändas eller inte, säger Ewa Sowinska. Hon fruktar att Tinky Winkys lila färg och handväska kan dölja en homosexuell attityd.

Ja, jag säger då det.... //Farmskan

PS! Paps o Babs... hånfulla kommentarer undanbedes tacksamt (ler)

Dagen har inneburit nya insikter och erfarenheter för Farmskan. Alla saker kring att vara chef / ledare är verkligen inte angenäma, vilket man fick bevis för idag. Men på något sätt så går allting, och man kommer igenom det och ut på andra sidan med ett större självförtroende. Eller med "lite större fötter" som någon klok man kommenterade. Nu hoppas jag bara att allting löser sig på bästa sätt för alla inblandade.

Nog om det... Maken är på kvällsmöte på Yllan. Han skall vara scenarbetare på den stundande country-mässan som Jan(a) och kusin Pia arrangerar. Ja, inte dom egentligen utan deras företag.... eller det är kanske samma sak?? Glöm det... han är där i alla fall och det blir garanterat en trevlig tillställning.

Själv har jag bestämt mig för att plugga på Högskolan i Kristianstad. Skall läsa in lite poäng Beteendevetenskap. Börjar med en sommarkurs i "Arbets- och organisationspsykologi" sen får jag väl se vad jag går vidare med. Känner mig motiverad att ta itu med lite sådana här saker vilket förmodligen innebär att min stressnivå numera har fallit till mer normala värden. Skönt!

Tänk Rita... nu kanske jag också kan kommunicera med nån som har högskolepoäng!

Må gott! //Farmskan