10 år lite drygt har jag levt med den här bloggen. 10 år som givit mig en fantastisk dagbok att se tillbaka på och jag måste erkänna att när jag läser och ser tillbaka så inser jag att jag är ganska underhållande (*asgarv*). Men som jag sagt en tid nu... dags att avsluta innan det blir en sådan tragisk blogg som bara uppdateras typ en gång i halvåret. Jag tackar för mig och packer ner Farmskan i denna kanalen... men först en återblick på de här 10 åren

2007:
Vi bor i Everöd i vårt hus och makens bravader med el, häcksaxar och stegar som ramlar är vardag eftersom vi renoverar och fixar hela tiden. Minstingen Hanna, endast 15 år konfirmeras, Macke börjar på IKEA efter att ha studerat sitt sista år i Kina, Tessan kommer hem med sin första (!) portugis på semester ifrån Madeira där hon jobbar, Tia spelar mest handboll och umgås med sina kompisar i Tollarp och Elin börjar övningsköra, börjar på C4 och spelar rollen Mumse i sin första musikal.... och så har vi världens knäppaste hund hemma, Mitzi. Omtalad, omtyckt och fullständigt sin egen. Jag jobbar i Älmhult i världens bästa partnergäng och vi pendlar till jobbet fem stycken så många inlägg handlar om pendlarbilen... otroligt rolig tid. Jag besöker Haparanda och öppnar ett varuhus med en hel massa kollegor, jag dansar linedance (vilket farmor Signe påpekade inte gick så bra) och jag verkar på det hela taget ha det väldigt gott

2008:
Jag började på en ledarkurs i Karlstad och också en kurs på högskolan i Kristianstad... det där med ledarskap är något som jag känner att jag vill satsa på. Jag börjar gå på powerplate (man star helt still på en platta som skakar... så mig!) Jag hoppar på en ny bana på jobbet som chef över kundtjänsten. Så himla kul och så mycket möjligheter. Vi åker på en veckas semester till Paris, denna fantastiska stad och vi överlever också Skånes första(?) jordbävning, 4,7 på richterskalan.

2009:
Maken börjar på Sir Väs och det har inneburit många roliga skratt för Farmskan genom åren. Elin tar studenten i hällregn och med halsfluss vilket inte hindrade henne från att festa loss på något sätt. Madde och Tia förlovar sig och vi firar också min morbrors 70-års dag med buller och bång i Gävle. Vår älskade Mitzi blev sjuk och vi fick avliva henne, vilket vi faktiskt nog aldrig riktigt kommit över. Ingen mer hund i detta hemmet tror jag. Även far min fyller 70 år detta år och fina farmor Signe bestämmer sig för att flytta till Möllebackshemmet, 98 år gammal (*ler*). Elin drar till USA som au-pair... Washington närmare bestämt. En omorganisation på jobbet med uppsägningar lärde Farmskan väldigt mycket om sig själv och sitt ledarskap.

2010:
Tia och Madde köper radhus i Motala. Paps har problem med hjärtat och det gnager så klart en del, men det löste sig till slut på bästa sätt. Jag pluggar Lean Six Sigma på högskolan och vi åker också till USA och hälsar på Elin och till Madeira och hälsar på Tessan. Modern träffar sin fantastiske nuvarande sambo Rolf. Farmskan får nytt jobb och flyttar till Lund och nytt kontor. Hanna fyller 18 år och nu är alla barnen vuxna... tiden går så fort. Vi får vårt första barnbarn... Nils... hårig och med fyra ben.

2011:
Garagetaket rasar samman och Farmskan gråter över att lägga så mycket pengar på något så trist. Hanna tar sitt efterlängtade körkort och maken köper en flöjt (!), undrar vart den tog vägen. Det brinner i byn och flera hus blir totalförstörda. Modern drar upp bopålarna och flyttar till kärleken i Växjö. Vi besöker Skottland och en fullständigt magisk Tattoo-föreställning. Elin flyttar till Eslöv och börjar på musikallinjen. Farmor Signe fyller 100 år och firar stort och sjunger sitt paradnummer med mig och kusin P. Magiskt! Farmskan får erbjudande om ett jobb i Holland och... tackar Ja!

2012:
Vi säljer huset, skaffar lägenhet i stan när Farmskan flyttar till Amsterdam med jobbet. Jag får reda på att jag skall bli farmor vilket helt knockar mig av lycka. Lily föds sedan i September, två dagar efter att vi äntligen efter mycket slit öppnat banken och Farmskan blir TV-nyhet. Farmor Signe somnar in i April och tiden stannar till en smula... hon har liksom alltid funnits. Hanna tar studenten, vi drar hela familjen, barn och vuxna till Rhodos för att för-fira Farmskans 50-årsdag. Överraskar Elin som jobbar där nere, sin första säsong som showartist. Farmskan firar sin födelsedag med huset fullt... Detta år var väldigt händelserikt på många sätt.

2013

Vi investerar i en sommarstuga i Norje och renovering drar igång. We love it. Mycket besök i Holland av nära och kära och massor av vänner vilket känns underbart. Jag och maken firar en magisk semester på Curacao och Farmskan börjar mer och mer att längta hem till Sverige så efter sommaren påbörjas nedmontering av lägenhet och flytt hemåt. Vi åker till Mallorca och hälsar på Elin som showar där detta år, Tessan kommer också och berättar samtidigt att hon träffat sin kärlek Rui. Tia och Madde skaffar hus och Hanna och Josef flyttar ihop i Vimmerby. Familjen blir större och större

2014:
Farmskan inleder året med lunginflammation, bihåleinflammation och öroninflammation... allt på samma gång. Underbart! Rui och Tessan förlovar sig och han kommer på besök till Sverige för första gången. Jag får nytt jobb i den svenska organisationen och får återigen Jocke som chef... världens bästa chef alla kategorier. Trivs som fisken i vattnet. Tia tar sin sjuksköterskeexamen men bestämmer sig för att jobba med något helt annat. Hanna och Josef förlovar sig, Modern fyller 70 år och vi besöker Lissabon för första  gången. Maken fyller 50 år i Juli och hela goa familjen drar iväg till London för att överraska honom. Helt underbart! Manne och jag har en vecka på Rhodos och kikar på Elin.

2015:
Vi renoverar köket i sommarstugan och det blir fantastiskt fint. Farmskan spontanåker med grannen Lisbeth till Australien på världens häftigaste resa. Vi får två nya härliga barnbarn detta år, Noah och Mila och familjen växer... Vi besöker Visby för första gången och Farmskan åker också till Moskva med jobbet vilket var en häftig upplevelse. Jag överraskar mig själv och hela världen genom att "springa" tjejmilen (otränad) och kan gå först tre dagar efteråt. Så typiskt mig.

2016:
Vi köper huset i Åhus och säljer samtidigt stugan i Norje (nu när den är renoverad och klar...). Vi åker till Thailand med Nenne och Tomas, en härlig semester med mycket kul och spännande. Tessan och Rui flyttar hem till Sverige och Falun på grund av Tessans jobb och vi får lite närmare till Noah förstås. Brorsan fyller 50 år och berättar också att han skall bli pappa för första gången i sitt liv. Elin träffar Jens och blir sambo i Stockholm. Maken byter jobb och börjar på Danogips... igen.

2017:
Ja, och så var vi framme vid 2017 och det är dags att summera detta året. Farmskan har slutat på banken efter 16 år... fantastiska år men det var dags att göra något annat. Jobbar på IKEA nu istället och trivs bra med det. Barnen växer, familjen växer och Macke har flyttat hem till Kristianstad och träffat en underbar tjej som heter Tess och är numera sambo. Även Tessan och Rui bestämmer sig för att flytta till Skåne och Kristianstad och är numera installerade i ett litet mysigt radhus. Själva har vi byggt Åhus största trädäck på baksidan (*ler*).

 

10 år mina vänner. Somliga försvinner, nya kommer och familjen blir alltmer viktig.
Tack för att ni följt mig här på bloggen och tack för era kommentarer från tid till annan

 

GOTT NYTT ÅR! Var rädda om er och lev här och nu!

Kram Farmskan

Måste bara bjuda på detta favoritinlägg igen från 2009... det är så JAG
-----------------------------------
Kära dagbok. Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 38 år sedan bestämde jag att det vore en bra idé göra ett försök.
 
Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör och modell för idrotts- och badkläder. 
 
Måndag:
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon och ett bländande vitt leende. Woohoo! Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade mig. Mycket inspirerande!
Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i närheten. Detta kommer att bli en fantastisk vecka!

Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig till slut ut genom dörren. Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt liv för mig.

Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den. Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK så länge jag inte försöker styra eller stoppa.
Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket irriterande. Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin som simulerar en aktivitet så gammalmodig när det finns hissar? Christo sa att det skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat skit också.

Torsdag:
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid att knyta mina skor. Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det, sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig kärring för att leda reda på mig. Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte.

Fredag:
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga, anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom med den. Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps! Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en skivstång eller något som väger mer än en smörgås! Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom dramaläraren eller körledaren?

Lördag:
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva timmar i sträck och se Väderkanalen...

Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en rotfyllning eller en livmoderoperation....
-----------------------------------------------------

Jag säger fortfarande att om Gud hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över hela golvet! //Farmskan

Två dagar kvar på år 2017, ett år som har gått galet fort tycker jag. Det tycker jag i och för sig oftare och oftare numera, har väl med åldern att göra tänker jag. Man ser hur barnen växer och funderar på vart tiden egentligen tar vägen. Nostalgi! Men nu är det som sagt dags att runda av året och faktiskt också runda av den här bloggen som nu varit igång i 10 år, även där helt galet. Det började som en kul grej som sedan har givit mig många härliga minnen att kika på ibland, ett nytt sätt att skriva dagbok på. Men med nya sociala medier som Instagram så känns det som att det är dags att gå vidare och packa ner denna minnesbok.

Så istället för att sammanfatta detta året skall jag göra en tillbakablick på hela bloggen, år från år... men först den sista ultimata hunklistan (*ler*)

På plats nummer 5

Juldagen och jag sitter och ser filmen Fanny och Alexander... för första gången. Vet att den är gammal och att jag borde ha sett den tidigare men det har liksom aldrig blivit av. Måste säga att det är en ganska märklig film, både rolig, hemsk och tragisk. Typiskt Bergman kanske.

Hur har er jul varit? Här i det Färmska hemmet har det varit en jul med många härliga skratt, uppesittarkväll, julklappskaos och barn som springer runt, runt i timmar. Galet och alldeles underbart. Men allt man har planerat och fixat med i dagar och veckor är sen över på några futtiga timmar. Men så härligt så länge det varar. Just nu är det bara Jens och Elin, Josef och Hanna som är kvar här hemma. Familjen Motala är i Önnestad hos Maddes föräldrar och Tessan och Rui samt Macke och Tess bor ju inne i stan så de kör ju hem till sitt.... lite lättare med sängplatser alltså numera.

 

Igår var jag också ute och tomtade här på gatan... riktigt roligt. Vi lyckades ju inte själva att få till det där med tomte i år eftersom det var firande både här och hos respective andra föräldrar så istället hade Elin och Jens fixat en skattjakt där man till slut hittade alla de klappar som tomten gömt. Det gillade de verkligen.

Ikväll är vi själva dock för alla barnen är inne hos Macke och Tess och skall fira Hanna som fyller 25 år nu den 28:e. Det är bara hunden som är hemma också, han fick inte följa med på fest (*ler*)

En riktigt God fortsättning till er alla!

//Farmskan

Så var man inne på sista jobbeveckan innan en behövlig vila och lite lediga dagar. Skall bli så himla skönt och också tid för lite familjemys. Två dagar kvar nu, tänkte nämligen vara ledig på fredag för att hinna fixa det sista innan hela tjocka släkten anländer på lördag (*ler*)

Helgen var skön och avslappnad men innehöll också två julbord... som om man inte är tjock nog liksom. Först på fredagen det årliga julbordet med Carina och Seth, detta år inmundigat på Åhus Gästis. Det var väldigt, väldigt gott och lagom mycket att välja på. Dyrt tyckte vi dock att det blev så lite minus på det.

Sen lördagen blev det lite pyssel med att fixa köttbullar och slå in alla paket... skönt att komma igång, känns som att jag legat efter en hel del. På kvällen var vi på Sir Väs på julbord och Dottern och maken sjöng och underhöll med julmusik och skön sång. Hon är så himla duktig! Ja, jag vet att jag är jävig men hon är verkligen duktig. Lite sovmorgon på söndagen innan jag tog en sväng till Önnestad för att passa på att träffa tjejerna som var nere en snabbis. Mila hade fått vattenkoppor och det var inte lite prickar heller, stackare.

Snart dags att presentera min sista hunklista, julklappslista och årliga bakåtblick
Sorgligt... men rätt

 

//Farmskan

Batterierna var helt urladdade efter Shanghai och inte blev det batter av att jag dessutom fått med mig någon magbakterie hem som helt slog ut mig i flera dagar. 11 timmar på flyget hem var riktigt jobbigt men jag sov nog 8 timmar av dem och sen fortsatte jag att sova hela helgen. Men nu känns det bättre igen och batterierna är laddade så käringen är på fötter.

Shanghai var som sagt en väldigt trevlig upplevelse, en fantastisk stad med bade nytt och gammalt, kultur och turism och god mat. Så får ni chansen att besöka staden så ta den. Sen är där ju mycket som är reglerat, till exempel sociala medier som bara är en plattform som är nationell (WeChat) och ingenting annat är tillåtet. En liten annan typ av kina mur (*ler*)

I veckan har jag verkligen tagit det lugnt och skall fortsätta vara lite försiktig med en massa måsten. I helgen blir det lite julbord och skön sång av Elin vilket jag ser fram emot jättemycket.

Det blir nog jul hos Farmskan också tänker jag
//Farmskan

Farmskan har landat i Kina... närmare bestämt i Shanghai. Första gången jag är här så det skall verkligen bli spännande att lära sig mer om denna stora stad. 30 miljoner människor bor det här så det är lite mer rörelse och trafik än hemma om man säger så. Alla mopeder är el-mopeder också så de svishar förbi en som från ingenstans. Inte samma fina regler här heller att övergångsställen är fredade... du går på egen risk (*ler*)

Här är lite bilder från dagen

 

Hur fort har inte detta året gått... imorgon är det redan 1:a advent, helt otroligt. Så idag har vi städat, tvättat och pyntat huset för advent och ni som känner Farmskan vet att det är alldeles, alldeles underbart. Jag älskar julen helt enkelt. Ikväll har jag också huset helt för mig själv för maken är i Malmö på spelning. Bästisen Manne kommer förbi en stund så det blir lite paj, sallad och tösasnack (*ler*)

Imorgon tänkte jag börja morgonen med att baka lussebullar, det är i stort sett min enda bakinsats under året. Sen kommer nog Paps & Babs förbi en sväng på kaffe och fika... jag har tydligen fyllt år.

Och sen är helgen slut och väskan skall packas inför näst sista resan innan jul. Denna gång till Kina, Shanghai, och det skall faktiskt bli lite spännande  Har tagit en dag ledigt så jag kan se mig om lite grand också. Har ni några "detta-skall-du-inte-missa-förslag?"