Det är tufft!
Häromdagen i ett inlägg, där jag beskrev hur äldste sonen Marcus bil brakade samman, avslutade jag det hela med att säga att det är tufft att bli vuxen. Detta har jag sedan gått och funderat över en hel del (snacka om att ha tid över....). Hur som helst så är det just så att man gärna längtar efter att bli vuxen men man skulle egentligen vilja slippa ansvaret och alla måsten som följer med. Så är det hela livet har jag kommit på:
Man vill gärna:
* Bli 18 år, ta körkort och ha egen bil - men inte behöva tvätta den, betala service och reparationer, tanka och absolut inte betala någon dyr försäkring eller vägskatt...
* Bli äldre och få en egen lya där man kan göra vad man vill utan att morsan eller farsan lägger sig i - men man vill inte städa, tvätta, betala hyran och absolut inte handla mat....
* Bli chef och få en hög lön och kunna bestämma över andra - men man vill ju inte ta skit om det blir fel, behöva sitta med medarbetarproblem och ha utvecklingssamtal...
Alltså, ser ni mönstret? Man vill ha befogenheter men sällan något ansvar. Tänk vad skönt det var när man bodde hemma och det bara fanns mat i kylen när man öppnade den, kläderna blev tvättade, man blev hämtad mitt i natten av trött förälder och slapp ha ansvar! Inga bekymmer med räkningar what so ever!
Eller som när dottern kommer hem och frågar "Vad har ni gjort idag?" och man inser att förutom sitt vanliga jobb måste man som vuxen också laga mat, städa, gå ut med hunden och slänga i en tvätt.... innan man kan slå sig ner i TV-soffan. Usch vad trist att bli vuxen egentligen... friheten och befogenheterna man fick hänger liksom inte ihop riktigt med bieffekterna (läs = ansvaret)
Man skulle kanske revoltera? Bara strunta i allt och göra det som faller en in? Men det är när sådana tankar kommer in man förstår att man verkligen har blivit gammal... man orkar bara inte!
Nej, nu skall jag gå ut med hunden
Puss //Farmskan
Man vill gärna:
* Bli 18 år, ta körkort och ha egen bil - men inte behöva tvätta den, betala service och reparationer, tanka och absolut inte betala någon dyr försäkring eller vägskatt...
* Bli äldre och få en egen lya där man kan göra vad man vill utan att morsan eller farsan lägger sig i - men man vill inte städa, tvätta, betala hyran och absolut inte handla mat....
* Bli chef och få en hög lön och kunna bestämma över andra - men man vill ju inte ta skit om det blir fel, behöva sitta med medarbetarproblem och ha utvecklingssamtal...
Alltså, ser ni mönstret? Man vill ha befogenheter men sällan något ansvar. Tänk vad skönt det var när man bodde hemma och det bara fanns mat i kylen när man öppnade den, kläderna blev tvättade, man blev hämtad mitt i natten av trött förälder och slapp ha ansvar! Inga bekymmer med räkningar what so ever!
Eller som när dottern kommer hem och frågar "Vad har ni gjort idag?" och man inser att förutom sitt vanliga jobb måste man som vuxen också laga mat, städa, gå ut med hunden och slänga i en tvätt.... innan man kan slå sig ner i TV-soffan. Usch vad trist att bli vuxen egentligen... friheten och befogenheterna man fick hänger liksom inte ihop riktigt med bieffekterna (läs = ansvaret)
Man skulle kanske revoltera? Bara strunta i allt och göra det som faller en in? Men det är när sådana tankar kommer in man förstår att man verkligen har blivit gammal... man orkar bara inte!
Nej, nu skall jag gå ut med hunden
Puss //Farmskan
Kommentarer
Ola
Det är inte lätt att bli gammal...
Du måste vara avundsjuk på din vansinnigt unga lillebror!
Kram
Dampe
åsa... nu blev jag rädd ;) haha!
så hemskt är det väl ändå inte?
=)
Trackback
