Loppmarknad
Idag hade Everöds IF loppmarknad och Farmskan stod sin vana trogen och sålde porslin och "pycke". Ni vet sånt som man säljer för 5-10 kr styck och sedan i slutet skänker bort för någon krona. I år var där verkligen överfullt med saker och faktiskt av det bättre slaget. Tidigare år när man plockat upp lådor har folk skänkt tomma glassburkar, trasiga kaffekoppar och plastmuggar... himla praktiskt att låta idrottsföreningen ta skiten istället för att köra till tippen! Men i år, som sagt, var där väldigt fina saker som vi kunde plocka ut lite pengar för.
Vi har ju en som går och värderar lite saker strax innan så att man inte skall bli helt blåst... men förmodligen blir man det ändå. Men det är väl så med loppmarknader, man skall kunna göra fynd.
Hanna var också med och hade i år för första gången hand om egna saker och därmed också ansvarig för sin egen pengaväska. Gick hur bra som helst! Hon drog nog in närmare 6-700 kr bara på bestick. Mycket bra!
Annars är det ju som roligast när de släpper snöret och alla bara rusar in helt vilt... då har de ändå stått där med kikare i närmare två timmar för att få sig en glimt av "godbitarna". Folk köper ju olika också. Alla svenskar vänder upp och ner och kollar stämplar på allting, folk från andra länder köper oftast rysch och pysch som man inte i sin vildaste fantasi trodde man skulle få sålt. Man skall alltså inte rensa bort något innan utan chansa på att där alltid finns någon som vill ha det.
Här kommer så en historia direkt ifrån loppisbordet:
På bordet ligger underdelen till en eltandborste (alltså själva handtaget där batteriet sitter...). Tre damer strax mellan 60-65 närmar sig och synar det mesta som ligger på bordet. Ena damen tar upp handtaget och säger "men, vad är detta för nå't....." varpå hon trycker på On och handtaget börjar vibrera. Hon kastar den ifrån sig med ett tjut "Oh, det är en sån dildi..., fy vad äckligt, vem vill köpa en sån här?!" Jag stänger lugnt av den och säger "Nja, det är faktiskt undre delen till en eltandborste... "Jaha, ja, jag vet inte hur en sån ser ut, jag har ingen..."
Min undran är nu: Menar hon tandborste eller "dildi"
Och du tanten, det heter DILDO!
Men nu är man trött i både fötter och huvud så nu får man ta en kopp kaffe och hålla kväll
//Farmskan
Vi har ju en som går och värderar lite saker strax innan så att man inte skall bli helt blåst... men förmodligen blir man det ändå. Men det är väl så med loppmarknader, man skall kunna göra fynd.
Hanna var också med och hade i år för första gången hand om egna saker och därmed också ansvarig för sin egen pengaväska. Gick hur bra som helst! Hon drog nog in närmare 6-700 kr bara på bestick. Mycket bra!
Annars är det ju som roligast när de släpper snöret och alla bara rusar in helt vilt... då har de ändå stått där med kikare i närmare två timmar för att få sig en glimt av "godbitarna". Folk köper ju olika också. Alla svenskar vänder upp och ner och kollar stämplar på allting, folk från andra länder köper oftast rysch och pysch som man inte i sin vildaste fantasi trodde man skulle få sålt. Man skall alltså inte rensa bort något innan utan chansa på att där alltid finns någon som vill ha det.
Här kommer så en historia direkt ifrån loppisbordet:
På bordet ligger underdelen till en eltandborste (alltså själva handtaget där batteriet sitter...). Tre damer strax mellan 60-65 närmar sig och synar det mesta som ligger på bordet. Ena damen tar upp handtaget och säger "men, vad är detta för nå't....." varpå hon trycker på On och handtaget börjar vibrera. Hon kastar den ifrån sig med ett tjut "Oh, det är en sån dildi..., fy vad äckligt, vem vill köpa en sån här?!" Jag stänger lugnt av den och säger "Nja, det är faktiskt undre delen till en eltandborste... "Jaha, ja, jag vet inte hur en sån ser ut, jag har ingen..."
Min undran är nu: Menar hon tandborste eller "dildi"
Och du tanten, det heter DILDO!
Men nu är man trött i både fötter och huvud så nu får man ta en kopp kaffe och hålla kväll
//Farmskan
Kommentarer
Trackback
