Sluthoat!
Kvartalsmötet avlöpte i vanlig ordning under trevliga former. Kvällens tävlingar, ledda av den eminenta Farmskan, var uppskattade. I mitt gäng handlar det inte så mycket om VAD man vinner utan snarare ATT man vinner och därmed krossar övriga kollegor. En dels kämpaglöd är obetalbar.
Kalle (eller Charles som vi kallar honom) försökte förklara ett ord för övriga tävlingsdeltagare... Ordet var framåtanda och de associationer han gjorde utan att de förstod var av världsklass. Jag älskar verkligen mina medarbetare! Roligt att träffa Mira igen också, det är inte så ofta eftersom hon är stationerad i Luleå och dit åker man ju inte sådär jätteofta.
Efter lunch (som bestod av rå hjortfilé...) så åkte jag hemåt och packade ny packning och lastade i bilen. Maken anlände hemåt vid 3 och sen gick färden mot Gävle / Storvik. Bakom oss lämnade vi en sjuk Elin som nu skall fira helgen ensam hemma... hemska tanke :-) Nejdå, där är man helt trygg. Den ungen är bara helt underbar! Man behöver inte oroa sig för några skandaler där inte. Dessutom skulle grannens tös flytta in till henne så de skulle vara sambos hela helgen. Maken har därför fyllt kyl och frys med godsaker så de klarar sig.
På vägen upp till Gävle, när det är ett par mil kvar och vi kör genom mörk granskog och vi sitter där och bara längtar tills vi är framme så händer det. En stor, äcklig, gråbrun, stor (sa jag det?) uggla flyger rätt in i framrutan. PANG! Jag trodde jag skulle svimma så rädd jag blev.... stora feta fläckar blev det på rutan men jag säger bara det.... det är sluthoat för den ugglan nu i alla fall.
Väl framme fick vi fantastiskt god Jansson och kall öl / mjölk och en stor kram av morbror och moster. Sen var det natti natti och vi traskade ut till husvagnen som vi skall bo i nu några dagar. Man ska ha husvagn.... eller inte!! Det bekräftade åter alla mina fördomar. Husvagnsfolk är åtminstone ett tåligt folk... det måste de vara.
Fredagen har vi ägnat åt sanslös shopping... ibland är det bara så kul!
Må väl tills vi hörs igen! //Farmskan
Kalle (eller Charles som vi kallar honom) försökte förklara ett ord för övriga tävlingsdeltagare... Ordet var framåtanda och de associationer han gjorde utan att de förstod var av världsklass. Jag älskar verkligen mina medarbetare! Roligt att träffa Mira igen också, det är inte så ofta eftersom hon är stationerad i Luleå och dit åker man ju inte sådär jätteofta.
Efter lunch (som bestod av rå hjortfilé...) så åkte jag hemåt och packade ny packning och lastade i bilen. Maken anlände hemåt vid 3 och sen gick färden mot Gävle / Storvik. Bakom oss lämnade vi en sjuk Elin som nu skall fira helgen ensam hemma... hemska tanke :-) Nejdå, där är man helt trygg. Den ungen är bara helt underbar! Man behöver inte oroa sig för några skandaler där inte. Dessutom skulle grannens tös flytta in till henne så de skulle vara sambos hela helgen. Maken har därför fyllt kyl och frys med godsaker så de klarar sig.
På vägen upp till Gävle, när det är ett par mil kvar och vi kör genom mörk granskog och vi sitter där och bara längtar tills vi är framme så händer det. En stor, äcklig, gråbrun, stor (sa jag det?) uggla flyger rätt in i framrutan. PANG! Jag trodde jag skulle svimma så rädd jag blev.... stora feta fläckar blev det på rutan men jag säger bara det.... det är sluthoat för den ugglan nu i alla fall.
Väl framme fick vi fantastiskt god Jansson och kall öl / mjölk och en stor kram av morbror och moster. Sen var det natti natti och vi traskade ut till husvagnen som vi skall bo i nu några dagar. Man ska ha husvagn.... eller inte!! Det bekräftade åter alla mina fördomar. Husvagnsfolk är åtminstone ett tåligt folk... det måste de vara.
Fredagen har vi ägnat åt sanslös shopping... ibland är det bara så kul!
Må väl tills vi hörs igen! //Farmskan
Kommentarer
Anonym
Mördare....
Vadå egen husvagn?
Sover inte ni mellan Mamma och "Pappa"??
Trackback
