Symöte
Igår var jag i Tollarp hos Susanne Ewe (numera Elofsson) på symöte. Ja, ni såg rätt, symöte!
Bakgrund följer här:
Det startade med följande personer 1983: Jag, Sanna, Nenne, Lelle, Carina, Sassa, Cissi, Ann-Helen, Helen, Monica och Ewa. Vi är kompisar sen barn- och tonårstiden och vi hade så smått börjat glida ifrån varandra lite när pojkvänner och andra vuxensaker kom emellan. Det började med att vi tyckte att vi borde träffas under mer organiserade former. Varför inte ett symöte en gång i månaden? JAAA! Skitkul... speciellt som man alltid haft en 1:a i syslöjd... det var liksom aldrig riktigt min gren.
Men vi började så och första symötet hade vi hemma hos just Susanne. Då bodde hon i Ugerup mitt ute på en åker med en massa taxar som sprang omkring. Jag var höggravid och väntade Marcus kommer jag ihåg. Det stickades, virkades och broderades flitigt i början.
Under årens lopp har vi alltså träffats kontinuerligt och genomlevt varandras jämna födelsedagar (med tillhörande utekvällar), möhippor, bröllop, skilsmässor, bröllop, skilsmässor (har jag nämnt det redan...?) Man har kunnat prata om allt, jag menar har man varit ihop sen skolan så vet man det mesta om de flesta vilket är en enorm trygghet. Numera är vi endast sex stycken kvar (av olika skäl) och vi har slutat sy och ägnar kvällarna åt skvaller, käk och vin och så gnäller vi förstås på dem som inte är där....
Otroligt roligt och givande, jag tycker så mycket om er allihop!
Varför måste ni heta likadant tycker maken? Nenne, Lelle, Sassa och Sanna....
Men orka! //Farmskan
PS! Grahnskan svarade att "Ja, det var jag som var ute och flög". Vilken tur! Pust...
Och så är hon inte längre för fet för ett fuck. Puss my girl!
Bakgrund följer här:
Det startade med följande personer 1983: Jag, Sanna, Nenne, Lelle, Carina, Sassa, Cissi, Ann-Helen, Helen, Monica och Ewa. Vi är kompisar sen barn- och tonårstiden och vi hade så smått börjat glida ifrån varandra lite när pojkvänner och andra vuxensaker kom emellan. Det började med att vi tyckte att vi borde träffas under mer organiserade former. Varför inte ett symöte en gång i månaden? JAAA! Skitkul... speciellt som man alltid haft en 1:a i syslöjd... det var liksom aldrig riktigt min gren.
Men vi började så och första symötet hade vi hemma hos just Susanne. Då bodde hon i Ugerup mitt ute på en åker med en massa taxar som sprang omkring. Jag var höggravid och väntade Marcus kommer jag ihåg. Det stickades, virkades och broderades flitigt i början.
Under årens lopp har vi alltså träffats kontinuerligt och genomlevt varandras jämna födelsedagar (med tillhörande utekvällar), möhippor, bröllop, skilsmässor, bröllop, skilsmässor (har jag nämnt det redan...?) Man har kunnat prata om allt, jag menar har man varit ihop sen skolan så vet man det mesta om de flesta vilket är en enorm trygghet. Numera är vi endast sex stycken kvar (av olika skäl) och vi har slutat sy och ägnar kvällarna åt skvaller, käk och vin och så gnäller vi förstås på dem som inte är där....
Otroligt roligt och givande, jag tycker så mycket om er allihop!
Varför måste ni heta likadant tycker maken? Nenne, Lelle, Sassa och Sanna....
Men orka! //Farmskan
PS! Grahnskan svarade att "Ja, det var jag som var ute och flög". Vilken tur! Pust...
Och så är hon inte längre för fet för ett fuck. Puss my girl!
Kommentarer
Grahnskans
Nej, tänk att en annan också kan.....Det trodde ni inte va????
*smile*
Trackback
