Glädje... och sorg
Gårdagens bröllop mellan Sofia och Fredrik var mycket trevligt. Solen strålade när vi klev av vid kyrkan, ditskjutsade av modern och Kjelle. Det var ett vackert brudpar och de svarade precis som sig bör Ja på frågan om evig trohet. Ris och lyckönskningar på kyrkbacken och sen var det dags för bussning till golfkrogen Albatross
Busschauffören (modell äldre) gav oss alla en skräckupplevelse när han lyckades köra ner för fel påfart till motorvägen (alltså mot färdriktningen...). Men genom att skickligt gena över två refuger lyckades han ta sig fram till rätt påfart. Puh!! Väl framme var det dags för champagne och mingel. Någon minglade mer än andra och drack två glas redan framme vid bordet och sen tog man det tredje med sig. Begåvat!
God mat tyckte vi alla, förutom maken kanske då som har problem med fisk vilket serverades både till för- och huvudrätt. Men det skadar inte att han prövar på. Man skall åtminstone smaka, som vi brukar säga till barnen. Många tal och trevliga inslag och sen avslutades festen med en galen norrman som spelade schlagers natten lång. Som vanligt uppstod både kärlek, slipsdans, öronproppar, russin och tryckare... men det är ju precis som det ska vara på bröllop... eller??
Modern och Kjelle hämtade oss också så vi slapp taxi. TACK!!!!
Det var glädjedelen av mitt inlägg... nu till sorgen. När vi satt i kyrkan ringde det (=burrade det på ljudlöst) och det var hemifrån. Ringde upp direkt när vi kom ut och fick då reda på att Mitzan var dålig. Hässjade mycket, kunde inte gå, åt inget (spottade ut köttbullar... då är det allvar). Lill-dottern som passade henne kände sig nog rätt utlämnad och rädd så tack till Manne, grannarna och alla andra som hjälpte till på lördagen att bära in henne. Detta innebar givetvis en del sordin på vår festkväll och vi begav oss hemåt, tidigt på söndagmorgon med en orolig natt i bagaget.
Väl hemma behövde man bara kasta en blick på henne för att förstå... det var sjukhuset direkt. Så där är hon nu, de ville behålla henne för observation och provtagningar. Hon hade något problem med tungan som gjorde att hon dessutom dreglade rejält samt ganska hög feber. Usch som vi har gråtit... man är ju helt förstörd. Men men... det är inte så mycket vi kan göra nu men hoppas få lite mer besked under morgondagen.
Det är ju så tomt... när jag skar av ändarna på korven så tänker man på att kalla på henne direkt. Men hon var ju inte där... hoppas, hoppas, hoppas att det inte är dags riktigt ännu. Älskade Mitzan!!!
Blir tungt att jobba imorgon... //Farmskan
Busschauffören (modell äldre) gav oss alla en skräckupplevelse när han lyckades köra ner för fel påfart till motorvägen (alltså mot färdriktningen...). Men genom att skickligt gena över två refuger lyckades han ta sig fram till rätt påfart. Puh!! Väl framme var det dags för champagne och mingel. Någon minglade mer än andra och drack två glas redan framme vid bordet och sen tog man det tredje med sig. Begåvat!
God mat tyckte vi alla, förutom maken kanske då som har problem med fisk vilket serverades både till för- och huvudrätt. Men det skadar inte att han prövar på. Man skall åtminstone smaka, som vi brukar säga till barnen. Många tal och trevliga inslag och sen avslutades festen med en galen norrman som spelade schlagers natten lång. Som vanligt uppstod både kärlek, slipsdans, öronproppar, russin och tryckare... men det är ju precis som det ska vara på bröllop... eller??
Modern och Kjelle hämtade oss också så vi slapp taxi. TACK!!!!
Det var glädjedelen av mitt inlägg... nu till sorgen. När vi satt i kyrkan ringde det (=burrade det på ljudlöst) och det var hemifrån. Ringde upp direkt när vi kom ut och fick då reda på att Mitzan var dålig. Hässjade mycket, kunde inte gå, åt inget (spottade ut köttbullar... då är det allvar). Lill-dottern som passade henne kände sig nog rätt utlämnad och rädd så tack till Manne, grannarna och alla andra som hjälpte till på lördagen att bära in henne. Detta innebar givetvis en del sordin på vår festkväll och vi begav oss hemåt, tidigt på söndagmorgon med en orolig natt i bagaget.
Väl hemma behövde man bara kasta en blick på henne för att förstå... det var sjukhuset direkt. Så där är hon nu, de ville behålla henne för observation och provtagningar. Hon hade något problem med tungan som gjorde att hon dessutom dreglade rejält samt ganska hög feber. Usch som vi har gråtit... man är ju helt förstörd. Men men... det är inte så mycket vi kan göra nu men hoppas få lite mer besked under morgondagen.
Det är ju så tomt... när jag skar av ändarna på korven så tänker man på att kalla på henne direkt. Men hon var ju inte där... hoppas, hoppas, hoppas att det inte är dags riktigt ännu. Älskade Mitzan!!!
Blir tungt att jobba imorgon... //Farmskan
Kommentarer
Lill-sonen
Klart Mitzan kommer bli all-right ! Hör av er som jag skrev till dig när du vet mer så kommer vi ner =)
Anonym
snyft här sitter jag och bölar bara jag läser det. Men hon fixar detta skall du se, kramen
Anonym
Ja, tårarna bara faller.... Hoppas allt blir bra....
Kram
Manne
Du var verkligen jätteduktig "Lill-dottern"
Tänker på er....
Puss
Git
Å vännen, jag tänker på dig. Hoppas verkligen att allt går väl för vovven.
Stora kramen
Sassa
Jag tänker oxå på er! Hoppas det rättar till sig snabbt! KRAMIS.
Trackback
