Nattrumlare
Vår hund har börjat få dåliga vanor... hon har börjat vara ute och rumla på nätterna. Sådär mellan 12 och halv 1 så vill hon gå ut. Man är inte så pigg då kan jag säga, efter att man sovit typ en timme... men man masar sig i varje fall upp, passar på att kissa (det där med ålderskisseri ni vet) och sen somnar man om. Precis lagom till man åter fallit i koma, då vill hon in igen. Konstigt nog är hon inte mörkrädd mitt i natten, men försök att gå ut med henne på kvällen. Inte en chans att hon passerar ytterdörren. Undrar om ledarskapsutbildningen jag går på just nu hjälper på hunden...??
Sa jag att hon älskar snö??
Just nu ligger där 114 m2 golv ute i hallen och väntar på att läggas ut... 1 ton vägde det så maken (och grannen) hade extremt långa armar när jag kom hem från jobbet. De har travat det hela i fyra prydliga högar i hallen och min undran är nu: Blir inte belastningen för hård? Finns inte risken att hela huset havererar på mitten och allt rasar ner i källaren? Makens svar på detta var: "Flytta du brädorna om du känner för det". Lite snorkigt eller hur? Är det inte bättre att göra rätt från början, att trava det i flera högar, kanske till och med låta det ligga i källaren... (*ler*)
Har varit på en retorikkurs idag så jag borde ju kunna få honom att göra som jag vill
Syftet: Förmå honom att flytta bräderna (helst utan min hjälp)
Informera eller övertyga: 0% information / 100% övertygelse
Tonläge: Skrämd liten flicka som tänker på vad som kan hända...
Ansats: Bara inte allt brakar samman när hunden är hemma själv... fy vad hemskt!
Metafor: Platt paket (läs: Platt hund)
Teknik: Naturbegåvning
Men nu pratar vi inte mer om det //Farmskan
Vet precis hur du har det om nätterna. Fy fasen. Men sen vi kom hem från semestern har Svante slutat med nattmålet. Nu ligger han på Ingvars bröst hela nätterna. Är väl livrädd att vi ska sticka igen...
Stor snökram.
