1 veckas sol, bad, äventyr och mys med dottern är till ända... Vi har bott på ett jättefint hotell och ätit god mat och druckit vin så det blir jobbigt att ställa sig på vågen imorgon bitti...

Lite sammandrag:

* Poncha-baren
Poncha är Madeiras nationaldryck och består av rom blandat med någon fruktjuice... och alla dricker det och alla har sin egen hemmalagade variant. Därför serveras också Poncha överallt och i stort sett från alla möjliga och omöjliga ställen. Den här lilla baren (4x4 m) låg precis invid en smal väg och där träffades massor av folk varje fredag för att dricka poncha och äta jordnötter, med skal. Skalen är det som ligger på golvet... Tror maken var den enda som slängde skalen i papperskorgen

  

* Byfestival i Seixal
Varje by med lite aktning har sin egen festival. Då går hela byn man ur huse, bygger sitt eget lilla stånd, slaktar en ko eller några kycklingar, tänder en grill och bjuder på Poncha. Hur mysigt som helst. Här går man sen under ett tak av blommor och lampor och äter, dricker och umgås. På bilderna ser ni hur man skär kött och hur grillarna såg ut, inte kol utan ved givetvis. Man beställde helt enkelt hur många kilo man ville ha sen skar de upp små tärningar som man trädde på en träpinne, strök på en blandning av salt, vitlök och lagerblad och sen la på grillen. Ingenting till utan bara kött (som man skulle dra av med fingrarna...) som man sedan tvättade av vid en tunna. Gänget på bilden är dotterns kompisar och arbetskamrater som också var med.

     

     

* Fredagskvällen uppe i bergen
Hemma hos en jobbarkompis till Tessan där vi grillade och åt god sallad och drack vin. De bodde uppe på en bergssida med utsikt över hela havet... Så mysigt och väldigt gott vin så Farmskan glömde att fota (*besviken*).

* Spegelkvinnan
På hotellet bodde en kvinna i 50-årsåldern som hade med sig en spegel ner till poolen varje dag. Spegeln var inte liten utan tvärtom ganska stor. Denna speglade hon sig i var 10:e minut hela veckan. Och då menar jag inte speglade sig för att se snabbt hur man såg ut, utan typ minsta pormask och rynka. Jag menar... hur mycket kan man förändras på 10 minuter??

* Cementstövlar
På toppen av ett berg pågick ett byggnadsarbete med betong. I den nyblandade betongen stod en man med bara fötter i ett par gummistövlar och rakade med en raka... Det gäller verkligen att veta hur snabbt betongen bränner!

* Huset som var en sten
På en av våra rundturer såg vi en sten (typ stor gråsten). Och i stenen fanns en dörr... vem bodde där? Ett mysterium vi aldrig lyckades lösa, men där hängde tvätt.

* Bergsvägarna
Vägarna på Madeira lutar... typ mellan 6-15%. Riktigt jobbigt att både gå och köra bil. Vår inhyrda Fiat Panda slet rejält i uppförsbackarna. Maxhastigheten låg på 37 km med gasen i botten. Att sen vägarna var lika breda som cykelstigar och tunnlarna i stort sett bara mejslade ut i berget (=man kan inte mötas utan då får någon backa...) gjorde min höjdrädde make något rabiat. Att sen jag envisades med att stiga ur och vilja ta kort... ingen bra kombination. Att köra ovanför molnen, att vandra i den härliga luften där uppe. Magiskt!! Det är svårt att få fram höjderna på bilderna, ni får helt enkelt tänka er...

     

     

* Tessans lokalsinne
När vi framåt natten skulle köra hem från Seixals byfestival var det mycket folk och bilar i rörelse så Tessan valde att köra en annan väg. "Man kommer till Funchal detta hållet också..." och visst det gjorde vi, till slut. Ön är alltså ungefär 5,7 mil lång och på vägskylten när vi kört ett tag stod Funchal 9,8 mil...
- Vet du var vi är, frågade maken som nog inte litade på Pandan
- Ja... (något tveksamt)
Och för varje 180 graders kurva upp och ner i bergen, utan gatlyse och utan att veta hur många hundra meters ravin där var vid sidan sniglade vi oss fram i 37 km i timmen. Bensinen började att ta slut och bensinmack var inte att tänka på. Såg vi ett hus var vi glada...
Men hon hade rätt... vi kom till Funchal det hållet också. Maken med förståndet i behåll och jag med en lättnadens suck...

* Hemresan
Jag och flygresor är ingen bra kombination. Jag ser terrorister och små konspirationer i varje hörna. Skitdumt för det drabbar BARA mig själv. Att hyperventilera på 10.000 meters höjd är inget bra. En stor fet smäll är vad jag borde ge mig själv när jag börjar med mina hjärnspöken.... Men denna gången var det för många saker för att det skulle kännas helt normalt men det orkar jag inte trötta ut er med. Shame on me!!


Makens nya uttryck just nu... "Simkläder"... tycker det är lite roligt med tanke på att den mannen inte gillar att bada utan hellre tar en dusch.

 

Men nu är det slut på semester på ett tag och man får hålla sig på jobbet fram till jul. Imorgon är det kick-off så det blir en helkväll i Älmhult (*ler*).

//Farmskan