...och så packar vi om
God eftermiddag denna snöiga 2:a advent. Nyss hemkomna från vår dans-weekend i Norrköping. Lite sega i kroppen och i sinnet, långt att köra, lite sömn och sen snöiga vägar. Men vi hade en trevlig kväll ute i Nya parken och TV-inspelningen. En liten skymt av våra kompisar i början annars lyckades vi med konststycket att helt vara utanför bild hela kvällen. Rätt bra gjort med tanke på att där var är en hel del kameror, fast å andra sidan en hel del folk som mer än gärna ville vara med i bild också.
Dock fick kvällen en något hysterisk början. Insläppet var kvart över sju men eftersom vi inte visste var parken låg eller hur långt det var bestämde vi oss för att ta en taxi dit. Taxin skulle beställas till halv sju men oj... vad tiden dit gick fort. Och inte blev det bättre av att vi glömt biljetterna i bilen som stod tryggt förvarad i ett parkeringshus. Ingvar glömde bältet till byxorna, samtliga glömde vi våra telefoner så röstning var inte att tänka på och kameran som jag äntligen kommit ihåg, låg fint nerpackad i väskan.
Men det roliga med det hela var att parken låg runt 500 meter från hotellet så taxin stannade där efter 3 minuter och kostade 65 kronor. Han måste ju ha undrat. Men så fick vi istället nöjet att stå i korridoren tillsammans med 200 Willez-fans från Ljungbyhed som skrek "Willez, Willez, Willez" i 30 minuter. Grattis till oss!
Kvällen var dock trevlig och det var kul att se hur allt gick till. Allt från den stackars kameramannen som bevakade både Thomas Deutgen och Christine Meltzer... han sprang något så fruktansvärt hela kvällen, stänkte svett omkring sig och att han inte var smal som en pinne är helt ofattbart. Sen var där ju också helt otroligt många olika dansstilar, allt från gnussning till rena showdanser... och så det paret som trodde att bugg gick ut på att hoppa upp och ner konstant hela tiden och samtidigt bugga....
- Han måste ju ha en otroligt kondis, sa maken
- Hur vet du det, svarade jag
- Ja, du har väl aldrig sett en känguru som är trött...
Och nej, det har jag ju inte. Han är så klok min man så man blir helt tagen
Imorgon är det dags för en veckas utbildning i Falsterbo. Så nu packar vi om väskan
//Farmskan
Dock fick kvällen en något hysterisk början. Insläppet var kvart över sju men eftersom vi inte visste var parken låg eller hur långt det var bestämde vi oss för att ta en taxi dit. Taxin skulle beställas till halv sju men oj... vad tiden dit gick fort. Och inte blev det bättre av att vi glömt biljetterna i bilen som stod tryggt förvarad i ett parkeringshus. Ingvar glömde bältet till byxorna, samtliga glömde vi våra telefoner så röstning var inte att tänka på och kameran som jag äntligen kommit ihåg, låg fint nerpackad i väskan.
Men det roliga med det hela var att parken låg runt 500 meter från hotellet så taxin stannade där efter 3 minuter och kostade 65 kronor. Han måste ju ha undrat. Men så fick vi istället nöjet att stå i korridoren tillsammans med 200 Willez-fans från Ljungbyhed som skrek "Willez, Willez, Willez" i 30 minuter. Grattis till oss!
Kvällen var dock trevlig och det var kul att se hur allt gick till. Allt från den stackars kameramannen som bevakade både Thomas Deutgen och Christine Meltzer... han sprang något så fruktansvärt hela kvällen, stänkte svett omkring sig och att han inte var smal som en pinne är helt ofattbart. Sen var där ju också helt otroligt många olika dansstilar, allt från gnussning till rena showdanser... och så det paret som trodde att bugg gick ut på att hoppa upp och ner konstant hela tiden och samtidigt bugga....
- Han måste ju ha en otroligt kondis, sa maken
- Hur vet du det, svarade jag
- Ja, du har väl aldrig sett en känguru som är trött...
Och nej, det har jag ju inte. Han är så klok min man så man blir helt tagen
Imorgon är det dags för en veckas utbildning i Falsterbo. Så nu packar vi om väskan
//Farmskan
Kommentarer
Trackback
