Afro-dans
Hade en riktigt bra onsdag. Den bestod i och för sig av att jag i stort sett satt i möte hela dagen men eftersom det var medarbetarsamtal så är det helt OK. Jag får jäkligt mycket energi av sånt som ni vet. Mitt emellan två samtal kom kollegan Frida och undrade var jag blev av... dags för gymmet!! Oj.. det hade jag förträngt, men man är ju inte den som bangar (?) så jag tog min lilla väska och följde snällt med.
- Sätt dig här och kör roddmaskinen i 2,5 kilometer
- OK, sa jag och började ro
70 meter, 120 meter, 180 meter... herregud sa hon 2,5 kilometer?
Men Farmskan höll ut och rodde åtminstone 2 kilometer (man vill ju inte dö på första maskinen menar jag...). Sen sprang jag på löpbandet i 1 km... eller sprang och sprang. Jag gick väldigt fort och ibland sprang jag några meter emellan också (det var ju ändå första gången på väldigt lääääääänge som man tränade). Lite hantlar på det och övningar på mattan innan jag fick gå in i duschen. Det var väl inte så kul men man kände sig fakiskt ganska nöjd efteråt.
Fick en liten break-down precis innan det var dags för hemgång men tyckte jag hanterade den rätt OK. Chefen, som är en klok och redig man, lyckades åter igen styra om mig från "döda-döda" nivån till "gilla läget". Tack min vän!
Massage hos Bodil på kvällen vilket verkligen var kalas för mina alltmer stelnande muskler. Tack vare dig tror jag att jag klarade mig från den värsta träningsvärken i mannaminne. Däremot lyckades hon övertala mig att ikväll åka på ett träningspass i Afro-dans... ni kan se det framför er eller hur?? Det gäller att liksom gå in i sig själv och släppa loss... Låter preics som Farmskan!
Ingen vinst på vinkvällen... typiskt! Snart måste det väl ändå vara min tur. De käkade smörgåstårta och semla och Farmskan var ståndaktig och drack sitt kaffe.
Vill man vara fin får man... dansa Afrodans //Farmskan
- Sätt dig här och kör roddmaskinen i 2,5 kilometer
- OK, sa jag och började ro
70 meter, 120 meter, 180 meter... herregud sa hon 2,5 kilometer?
Men Farmskan höll ut och rodde åtminstone 2 kilometer (man vill ju inte dö på första maskinen menar jag...). Sen sprang jag på löpbandet i 1 km... eller sprang och sprang. Jag gick väldigt fort och ibland sprang jag några meter emellan också (det var ju ändå första gången på väldigt lääääääänge som man tränade). Lite hantlar på det och övningar på mattan innan jag fick gå in i duschen. Det var väl inte så kul men man kände sig fakiskt ganska nöjd efteråt.
Fick en liten break-down precis innan det var dags för hemgång men tyckte jag hanterade den rätt OK. Chefen, som är en klok och redig man, lyckades åter igen styra om mig från "döda-döda" nivån till "gilla läget". Tack min vän!
Massage hos Bodil på kvällen vilket verkligen var kalas för mina alltmer stelnande muskler. Tack vare dig tror jag att jag klarade mig från den värsta träningsvärken i mannaminne. Däremot lyckades hon övertala mig att ikväll åka på ett träningspass i Afro-dans... ni kan se det framför er eller hur?? Det gäller att liksom gå in i sig själv och släppa loss... Låter preics som Farmskan!
Ingen vinst på vinkvällen... typiskt! Snart måste det väl ändå vara min tur. De käkade smörgåstårta och semla och Farmskan var ståndaktig och drack sitt kaffe.
Vill man vara fin får man... dansa Afrodans //Farmskan
Kommentarer
Git
tålamod min vän, tålamod... men vilken karaktär du har! Du är ju kanon duktig, smörgåstårta är en klar favorit hos mig i alla fall. Allt på en gång.
Kramis
elin
sa du rodde baten, du "sprang" och du overlevde. hur kanns det nu? bara jobba pa styvan, du klarar dig fint ;) hakuna matata!
Trackback
