Hallå igen!

Minisemestern i Motala är över och jag är åter på skånsk mark. Det var i och för sig stora problem att ta sig hem så det kunde lätt blivit att jag fått stanna lite till. Grymt kallt var där uppe också... minus 18 grader när jag skulle åka, snoret frös fast i näsan. Usch och fy. Gick ganska bra att köra tills jag passerat Jönköping då började det en rejäl snöstorm och man såg inte mer än högst 10 meter framför sig. Hopplöst. Stannade i Värnamo och tankade och tog lite mat och då kom jag och tänka på pappa... hade han vetat att jag satt i Värnamo klockan halv 4 när jag förväntades vara på Yllan på en revy klockan 7 hade han fått spel. Tur jag inte ringde (*ler*).

Har haft det riktigt trevligt i Motala. Deras lilla radhus var jättefint och de hade målat, tapetserat och donat hela helgen så det slapp jag åtminstone, det är inte min starka sida. Tog en del bilder men eftersom jag inte vet hur jag skall tanka i dom i datorn ännu så får det vara för nu. Tillbringade annars den mesta tiden i sporthallen där både lill-sonen och Madde spelade. Maddes lag tog sig till final (som de vann!) och lill-sonens åkte ut i semin... så välidgt många matcher blev det. Fast jag gillar ju det, tycker om att sitta och skrika när de spelar... "Skjut!!! Spring!! Bra!!!"... lill-sonen hatar det. Ha ha ha



Gårdagskvällens revy på Yllan var jättebra. Danne Stråhed med vänner så det var både bra musik och roligheter... Danne gjorde en fantastisk version av Andrea Boccellis Caruso (Lena... du hade gråtit!). Finns på You Tube om du vill lyssna. Att sen se en skandinavisk julsång framförd av en norsk, en dansk och en finsk som hette Jukka... ni fattar vart det ledde va!? 1000 personer på Yllan och fullt ös med allsång och snapsvisor...



Släppte av maken hemma sen åkte jag upp en sväng till parken där det var Trettondagsdans... Mycket folk och dansant folk också så man hann bli rejält svett på bara den sista timmen. Men det gjorde gott på julafläsket att få bugga runt lite. Idag har vi packat ner julsakerna... bara stjärnor och ljusstakarna kvar nu. Skönt att packa ner det faktiskt, man tröttnar rätt fort. Nu väntar lite matinköp och ett besök hos farmor Signe.

I don't want to run away, but I can't take it. I don't understand //Farmskan



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Farmskan

"Bättre att leva livet än att bara hålla sig vid liv..."

RSS 2.0