Det började inte bra...
... och slutade inte bra heller för den delen. Idag har jag varit en hel del i den berömda röda lådan. Får väl bara hoppas att morgondagen blir något positivare än dagen... upp till mig!
Det började redan igår med att Dottern berättade att hon kört och krockat med värdfamiljens bil på en garageuppfart. Om jag säger som så... det är inte billigt att krocka i USA. Självrisken är hiskeligt hög. Vet inte om jag skall tycka synd om henne egentligen men visst, det är sura pengar att slänga ut, speciellt som man inte har dom heller. Men det är väl det som är vår lott i livet som föräldrar att finnas där och samla upp spillrorna. Ja ja, ingen idé att gråta över spilld mjölk...
Min underbare författarfavorit Christer Olsson säger bland annat i sin visdom "man kan inte älska sin partner 100%, man får vara nöjd om man kommer upp i 70-80% och sen kan stå ut med resten". Visst är det klokt sagt för precis så är det ju. Det finns saker som man ibland hänger upp sig på och jag vet att jag själv, i mina värsta stunder, inte är så rolig att leva med. Då får man ju hoppas att maken också kan stå ut med de procent av mig som han inte älskar.
Ta till exempel på morgnarna... jag tycker om när det är lugnt och tyst. Jag vill gå i min egen värld och filosofera. Läsa tidningen, toalettbestyr, välja kläder... maken däremot pratar gärna och mycket. Morgontidningen består av två delar, vi tar vars en del. Om han läser sin klar innan mig måste han börja prata med mig. Varför då?? Då tar det ju bara längre tid innan jag blir färdig med min del. Jag brukar låtsas som jag inte hör. Om jag börjar bädda då kommer han och skall hjälpa till. Varför då?? Gå och hämta tidningen istället till exempel. Logiskt i min värld och i hans värld är han bara hjälpsam...
Sen de andra 70-80% som jag bara älskar. Hans omtänksamhet, hans totala tillit och uppmuntran, hans kärlek, hans humor och att han gör saker som gör mig glad... I love my husband!
På torsdag morgon åker stor-sonen till Las Vegas... avundsjuk!!
//Farmskan
Det började redan igår med att Dottern berättade att hon kört och krockat med värdfamiljens bil på en garageuppfart. Om jag säger som så... det är inte billigt att krocka i USA. Självrisken är hiskeligt hög. Vet inte om jag skall tycka synd om henne egentligen men visst, det är sura pengar att slänga ut, speciellt som man inte har dom heller. Men det är väl det som är vår lott i livet som föräldrar att finnas där och samla upp spillrorna. Ja ja, ingen idé att gråta över spilld mjölk...
Min underbare författarfavorit Christer Olsson säger bland annat i sin visdom "man kan inte älska sin partner 100%, man får vara nöjd om man kommer upp i 70-80% och sen kan stå ut med resten". Visst är det klokt sagt för precis så är det ju. Det finns saker som man ibland hänger upp sig på och jag vet att jag själv, i mina värsta stunder, inte är så rolig att leva med. Då får man ju hoppas att maken också kan stå ut med de procent av mig som han inte älskar.
Ta till exempel på morgnarna... jag tycker om när det är lugnt och tyst. Jag vill gå i min egen värld och filosofera. Läsa tidningen, toalettbestyr, välja kläder... maken däremot pratar gärna och mycket. Morgontidningen består av två delar, vi tar vars en del. Om han läser sin klar innan mig måste han börja prata med mig. Varför då?? Då tar det ju bara längre tid innan jag blir färdig med min del. Jag brukar låtsas som jag inte hör. Om jag börjar bädda då kommer han och skall hjälpa till. Varför då?? Gå och hämta tidningen istället till exempel. Logiskt i min värld och i hans värld är han bara hjälpsam...
Sen de andra 70-80% som jag bara älskar. Hans omtänksamhet, hans totala tillit och uppmuntran, hans kärlek, hans humor och att han gör saker som gör mig glad... I love my husband!
På torsdag morgon åker stor-sonen till Las Vegas... avundsjuk!!
//Farmskan
Kommentarer
Mamma
Ja var rädd om maken. Han är guld värd det märkte jag i helgen. Kram
Anonym
Det drabbar ju ingen fattig. Får maken äntligen vara med på ett hörn?
tessan
Papps ar helt underbar <3
Git
Visst är det bra med föräldrar ;)
Maya
Underbara ord om din make, och älska någon villkorslöst är härligt! Det är därför man har barn :P Oavsett vad de hittar på så finns man där för dem och hjälper och stöttar!
Kram på dig! ha en fin Midsommmar och njut allt vad du kan!
las vegas... avundsjuk ...jag ..näää... JOOOOOOOOOOOO vill med dit!
Maya
Ja den är faktiskt inte alls svår och väldigt uppskattad :)
Jag har smakat andra sillatårtor med, men gillar min egen bäst hittills :) men kul att testa andras recept också :)
Trackback
