Ler i det tysta...
Kunde inte annat än le när jag läste denna insändare i dagens tidning. En på jobbet drog samma historia i förra veckan men jag lyssnade nog inte helt och fullt... men så här i klartext är den rätt kul och lite tänkvärd. Det är inte lätt att tillfredsställa alla.
---------------------------------------------------------
Tio kompisar som hängt ihop större delen av livet och som haft lite olika karriärer och vägval går ut och äter middag tillsammans. Notan blir 1 000 kronor. Notan fördelas liksom skatten progressivt, det vill säga de första fyra (med minst inkomst) betalar ingenting, den femte betalar 10 kr, den sjätte 30 kr, den sjunde 70 kr, den åttonde 120 kr, den nionde 180 kr och den tionde (den rikaste) betalar 590 kronor.
De äter middag tillsammans regelbundet och alla är nöjda. Restaurangägaren vill efter en tid lämna 200 kronor i rabatt varje middag till sina trogna gäster. Men man vill fortfarande betala middagen som skatten betalas. Problemet är att 200 kr inte går att dela jämt mellan de sex som hittills betalat och det hade också inneburit att den femte och sjätte skulle fått betalt för att äta.
Man reducerar i stället varje persons kostnader proportionellt som tidigare, med resultatet att även den femte får äta gratis, den sjätte betalar 20 kr, den sjunde 50 kr, den åttonde 90 kr, den nionde 120 kr och den tionde 520 mot tidigare 590 kr. Alla får alltså ett lägre pris och fem stycken äter nu gratis.
Man börjar nu jämföra vad man sparat.
- Jag får bara en tia av de 200 kr börjar den sjätte, men den tionde sparar 70 kr.
- Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den femte. Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20?
- De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den sjunde.
- Vänta ett tag skriker de fyra första som äter gratis varje dag. Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
Alla nio skäller på den tionde och anklagar honom för att suga ut de fattiga!
Nästa gång kommer inte den tionde personen till middagen. Skönt tycker de andra nio och sätter sig för att äta. När notan kommer upptäcker de något mycket märkligt – det fattas 520 kr...
//Farmskan
---------------------------------------------------------
Tio kompisar som hängt ihop större delen av livet och som haft lite olika karriärer och vägval går ut och äter middag tillsammans. Notan blir 1 000 kronor. Notan fördelas liksom skatten progressivt, det vill säga de första fyra (med minst inkomst) betalar ingenting, den femte betalar 10 kr, den sjätte 30 kr, den sjunde 70 kr, den åttonde 120 kr, den nionde 180 kr och den tionde (den rikaste) betalar 590 kronor.
De äter middag tillsammans regelbundet och alla är nöjda. Restaurangägaren vill efter en tid lämna 200 kronor i rabatt varje middag till sina trogna gäster. Men man vill fortfarande betala middagen som skatten betalas. Problemet är att 200 kr inte går att dela jämt mellan de sex som hittills betalat och det hade också inneburit att den femte och sjätte skulle fått betalt för att äta.
Man reducerar i stället varje persons kostnader proportionellt som tidigare, med resultatet att även den femte får äta gratis, den sjätte betalar 20 kr, den sjunde 50 kr, den åttonde 90 kr, den nionde 120 kr och den tionde 520 mot tidigare 590 kr. Alla får alltså ett lägre pris och fem stycken äter nu gratis.
Man börjar nu jämföra vad man sparat.
- Jag får bara en tia av de 200 kr börjar den sjätte, men den tionde sparar 70 kr.
- Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den femte. Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20?
- De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den sjunde.
- Vänta ett tag skriker de fyra första som äter gratis varje dag. Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
Alla nio skäller på den tionde och anklagar honom för att suga ut de fattiga!
Nästa gång kommer inte den tionde personen till middagen. Skönt tycker de andra nio och sätter sig för att äta. När notan kommer upptäcker de något mycket märkligt – det fattas 520 kr...
//Farmskan
Kommentarer
Kurre
Kan inte låta bli att kommentera den här anekdoten. Skitbra illustration av det svenska samhället och skattesystemet. Den svenska avundsjukan i ett nötskal.
Trackback
