Chockad fatorexiker
Valborgsmäss var trevlig men ganska kall och blåsig i vanlig ordning. Först lite god mat och sen tog vi oss upp till elden innan efterrätten. Inte särskilt stort bål så i den blåsten brann det ner på mindre än 30 minuter. Men scouterna jobbar på och hade både tombola, korvgrillning och munkar... Vi tog lotter för 100 spänn för att försöka vinna en jättefin fruktkorg men allt vi kom hem med var en knallblå T-shirt. Vi försökte "glömma" den i Nisse och Ritas bil men tyvärr såg de den... ja, ja, maken får väl ha den i garaget.
Gårdagen innehöll annars två överraskningar (och det var knappast att vi var ute och demonstrerade...). Det började med att jag hittade följande reportage i tidningen
Har du hört talas om fatorexi - motsatsen till anorexi?
Personer med fatorexi ser sig själva som smala trots att de egentligen är överviktiga. Precis som anorektiker inte kan se hur smala de är när de ser sig själv i spegeln, så kan de med fatorexia inte se hur stora de verkligen är. I stället för att låtsas äta mycket, som anorektiker ofta gör för att lura omgivningen, så stoppar en person med fatorexi i sig mindre när andra människor är i närheten och äter mer när ingen ser.
Svaret på varför vissa människor inte ser att de är feta är ett resultat av för mycket jojobantning. Om man har gått ner i vikt tre, fyra kilo så återgår man oftast till att gå upp i vikt igen. Trots att man fortfarande är överviktig, ser man sig själv som smalare....
Och nu förstår jag plötsligt hur jag har kunnat bygga på mig alla dessa kilon ifrån ungdomen. Några då och då och så låtsas man att man inte kan räkna ihop den totala summan av alla kilo man lagt på sig... eeh... max tre kilo kanske... nej, snarare 20!! Även om jag just nu är ganska duktig så gäller det ju att hålla i och fortsätta. Heja mig!!
Och sen nästa överraskning... Kompisen Manne som fyllde år i fredags hade bjudit upp hela gänget på mat och när vi kom dit stod champagnen på kylning för då hade de gift sig! Hon har blivit fru Kristensen... fan vad jag bölade. Fick rusa ut i trädgården och gå runt, runt i cirklar innan jag kunde gå in igen. Jag är så lättrörd så det är löjligt. Men jag är så otroligt glad för hennes (och givetvis deras skull) så ni kan inte ana. Man borde ju dock kunna behärska sig något i min ålder men igår gick det bara inte... Älskling!!! All lycka till er. Och glöm inte skicka bilderna så jag kan visa hur fina ni är.
Och nu är det söndag den 2 maj... sitter färdiga att strax bege oss till kompisen Lena för en god brunch. Alltså varför har man inte sånt oftare?? Det är ju jättetrevligt! Gemensam frukost med goda vänner... härligt! Efter det en runda på Solhaga, en sväng till farmor och sen har maken lovat fixa kabel-TV till Paps och Babs...
Skönt med helg så man kan vila upp sig lite (*ler*) //Farmskan
Väldigt intressant inlägg!
Och vad kul att dina vänner gift sig, jag är med så där löjlig och bölar för minsta :)
Kram Maya
Fatorexiker...tack vännen. Äntligen har jag fått en titel :) Festade med Jessica Widell i lördags förresten på tal om det.Kram
