Lätt panik
Nu är det fredagsmyyyyyssss!!
Och Ja... jag skall äta lite mat först. Maken har fixat lasagne och den doftar ljuvligt i ugnen. Han slutade tidigt idag, dag före helgdag. Det fenomenet (underverket?) har vi inte på mitt jobb tyvärr. Men vi har å andra sidan en massa andra bra saker.
Lätt panik har jag haft på jobbet idag. Hade jobbat i två dagar på en presentation som jag skulle visa för ledningen. Tror ni att den fanns på datorn i eftermiddags? Nejdå... helt borta. Jag trodde jag skulle gå upp i atomer... hur kan en fil bara försvinna?? Som tur är har vi en helpdesk som är ganska lugna och som kunde hjälpa mig att återskapa datorns status från igår och där, pang, dök filen upp igen. Jag tackar högre makter... och Logica.
Vi hade också en djup diskussion om huruvida det var skönt eller ångestfyllt att barnen flyttade hemifrån. Jag hävdar att det är ganska skönt när man väl vant sig, man slipper tjat, man slipper oroa sig för deras uteliv och man får en annan relation när de väl kommer hem. Visst... det är tyst och ödsligt och man behöver helt plötsligt lära känna sin partner igen. För nu finns där ingen annan att prata med och det gäller att man hittar tillbaka till den där två-känslan. Ja, det är lite tudelat det där med att ungarna blir stora.
Ikväll är det bara jag och maken hemma, dottern skall på någon överraskningsfest med sina kompisar. Det tillfälliga jobbet på posten är över för denna gång. Kanske blir det något även framåt men hur som helst så gäller det att ställa sig i kön hos A-förmedlingen och söka alla jobb som finns för... pengar är ett måste om man ska överleva. Vuxenlivet kan vara tufft.
Imorgon är det Bordershop och sen på söndag.... tenta och teater, fast inte samtidigt
//Farmskan
Och Ja... jag skall äta lite mat först. Maken har fixat lasagne och den doftar ljuvligt i ugnen. Han slutade tidigt idag, dag före helgdag. Det fenomenet (underverket?) har vi inte på mitt jobb tyvärr. Men vi har å andra sidan en massa andra bra saker.
Lätt panik har jag haft på jobbet idag. Hade jobbat i två dagar på en presentation som jag skulle visa för ledningen. Tror ni att den fanns på datorn i eftermiddags? Nejdå... helt borta. Jag trodde jag skulle gå upp i atomer... hur kan en fil bara försvinna?? Som tur är har vi en helpdesk som är ganska lugna och som kunde hjälpa mig att återskapa datorns status från igår och där, pang, dök filen upp igen. Jag tackar högre makter... och Logica.
Vi hade också en djup diskussion om huruvida det var skönt eller ångestfyllt att barnen flyttade hemifrån. Jag hävdar att det är ganska skönt när man väl vant sig, man slipper tjat, man slipper oroa sig för deras uteliv och man får en annan relation när de väl kommer hem. Visst... det är tyst och ödsligt och man behöver helt plötsligt lära känna sin partner igen. För nu finns där ingen annan att prata med och det gäller att man hittar tillbaka till den där två-känslan. Ja, det är lite tudelat det där med att ungarna blir stora.
Ikväll är det bara jag och maken hemma, dottern skall på någon överraskningsfest med sina kompisar. Det tillfälliga jobbet på posten är över för denna gång. Kanske blir det något även framåt men hur som helst så gäller det att ställa sig i kön hos A-förmedlingen och söka alla jobb som finns för... pengar är ett måste om man ska överleva. Vuxenlivet kan vara tufft.
Imorgon är det Bordershop och sen på söndag.... tenta och teater, fast inte samtidigt
//Farmskan
Kommentarer
Git
Åh Vad jag känner igen mig, när min stora son flyttade grät jag hela natten. Nu väntar jag på att den yngste tar sitt steg , jobbigt men samtidigt en behaglig känsla. De är stora och själv har man ju lyckats fostra sina barn ut i vuxenvärlden! Kra och ha en skön helg.
Trackback
