Mot Sherwoodskogen
Hemma igen... men i ett skick som jag hade hoppats slippa faktiskt
Detta trots att mina vänliga kollegor har gett mig både tysk, polsk och rysk medicin under veckan. Ingenting har hjälpt och nu ligger jag tiltad, knockad och väck i sängen. Buhu!!!
Annars har det varit en bra tripp rent jobbmässigt. En massa bra diskussioner och mycket bra nyheter och saker att ta med sig hem. För varje gång lär man sig något nytt. Resan då för övrigt?
Ja, efter jobbedagen i Lund i måndags for jag ner till Kastrup och mötte upp min danska kollega. Vi skulle flyga från gate D104. D104... visste inte ens att det fanns en terminal D, men det fanns det och det var ungefär lika långt ut på änden som det låter. Den absolut sista gaten som fanns innan man åter passerade Öresundsbron till Sverige. På vägen dit stoppades jag i samtliga kontroller som fanns, inklusive säkerhetskontrollen där man skulle kolla min väska. Det var mitt deostick som jag inte lagt i plastpåse
- Men det är ju ingen vätska
- Jo, det är det
- Nej, det är det inte, det är ett deostick
- Det är en vätska!
Ibland får man bara inse att man aldrig kommer att få rätt...
Planet var inte stort, min danska kollega kunde visserligen sitta rakt upp utan att böja huvudet men det var ungefär precis så stort. Men iväg kom vi och i tid också, absolut sist på planet var min finska kollega som fått springa från terminal A till terminal D... ha ha ha. Flygresan gick bra och jag lyckades hålla min flygrädsla i schack.
En timmes taxi från Birmingham till Nottingham följde på det och då hade vi även fått sällskap av en tysk kollega. Roligt att träffa alla igen. Efter incheckningen blev det ett besök på en spansk tapas-bar för lite mat och sen en öl (för dom som gillar det) i en kyrka som gjorts om till en pub, The pitcher and Piano. Helt amazing och väldigt konstigt att sitta och ta en öl i en kyrka.
Två intensiva dagar med ett späckat program, en härlig middag i tisdagskväll... allt upplevt inifrån en bubbla liksom, men det gick. Sen var det precis som om allt släppte när man åkte hem så även om viljan fanns i morse att stiga upp så sa kroppen totalt Nej. Och så skällde maken lite också och då får man ju skärpa sig...
Så nu skall jag bara kurera mig och vänta på att Modern kommer i eftermiddag. Hoppas hon kan pyssla om mig lite och laga mat...
//Farmskan
Detta trots att mina vänliga kollegor har gett mig både tysk, polsk och rysk medicin under veckan. Ingenting har hjälpt och nu ligger jag tiltad, knockad och väck i sängen. Buhu!!!
Annars har det varit en bra tripp rent jobbmässigt. En massa bra diskussioner och mycket bra nyheter och saker att ta med sig hem. För varje gång lär man sig något nytt. Resan då för övrigt?
Ja, efter jobbedagen i Lund i måndags for jag ner till Kastrup och mötte upp min danska kollega. Vi skulle flyga från gate D104. D104... visste inte ens att det fanns en terminal D, men det fanns det och det var ungefär lika långt ut på änden som det låter. Den absolut sista gaten som fanns innan man åter passerade Öresundsbron till Sverige. På vägen dit stoppades jag i samtliga kontroller som fanns, inklusive säkerhetskontrollen där man skulle kolla min väska. Det var mitt deostick som jag inte lagt i plastpåse
- Men det är ju ingen vätska
- Jo, det är det
- Nej, det är det inte, det är ett deostick
- Det är en vätska!
Ibland får man bara inse att man aldrig kommer att få rätt...
Planet var inte stort, min danska kollega kunde visserligen sitta rakt upp utan att böja huvudet men det var ungefär precis så stort. Men iväg kom vi och i tid också, absolut sist på planet var min finska kollega som fått springa från terminal A till terminal D... ha ha ha. Flygresan gick bra och jag lyckades hålla min flygrädsla i schack.
En timmes taxi från Birmingham till Nottingham följde på det och då hade vi även fått sällskap av en tysk kollega. Roligt att träffa alla igen. Efter incheckningen blev det ett besök på en spansk tapas-bar för lite mat och sen en öl (för dom som gillar det) i en kyrka som gjorts om till en pub, The pitcher and Piano. Helt amazing och väldigt konstigt att sitta och ta en öl i en kyrka.
Två intensiva dagar med ett späckat program, en härlig middag i tisdagskväll... allt upplevt inifrån en bubbla liksom, men det gick. Sen var det precis som om allt släppte när man åkte hem så även om viljan fanns i morse att stiga upp så sa kroppen totalt Nej. Och så skällde maken lite också och då får man ju skärpa sig...
Så nu skall jag bara kurera mig och vänta på att Modern kommer i eftermiddag. Hoppas hon kan pyssla om mig lite och laga mat...
//Farmskan
Kommentarer
Frida
Råkade ut för samma sak med ett Lypsyl, det är också vätska. Inte helt logiskt, men men.
Trackback
