Det slår aldrig fel
Två hela låååånga dagar med möten så mitt huvud börjar kännas lite trött. Idag satt vi dessutom 12 personer i ett mötesrum för 6-7 personer. Fatta vad varmt det blev där inne... Fast som omväxling till de frysgrader vi har på kontoret så njöt jag av varje sekund. Men projektet går framåt och frågetecknen börjar rätas ut.
Natten har sedan spenderats i Älmhult för det var en kick-off av projektet med gemensam middag igår kväll. Eftersom jag inte varit med på dagen på grund av dubbelbokning (som jag fick mycket skit för) hade jag lovat och svurit att vara i Älmhult senast 7 till middagen. Naturligtvis hamnade jag i en trafikstockning på grund av ombyggnaden av E22:an så jag blev liiite sen. Sura blickar kan döda... (*ler*). Men middagen var trevlig och att sen få lite Älmhultsluft idag som extra bonus var underbart.
Varenda gång jag är ensam hemma och sätter mig på toaletten så ringer telefonen. Ibland tror jag fasen att vi har installerade kameror i huset. Idag var inget undantag (och Ja!! jag vet att man kan ta med sig telefonen in alternativt inte vara så förbenat nyfiken att man måste svara....). Hade precis satt mig ner, då ringer mobilen i köket. Det var Paps som ringde från Tyskland för att "berätta lite om sin semester"... inget man vill knäppa av bara sådär. Under tiden ringer plötsligt hemtelefonen och ville inte sluta heller. Så pappa tröttnade på ringandet och rundade av samtalet och jag rusade till nästa. Då var det Cancerfonden som frågade om jag ville fortsätta sponsra... och självklart, det vill jag. Men mest av allt vill jag återvända till toaletten. Går det att fortsätta sen? Nej, naturligtvis inte... nu kommer jag att få ont i magen istället.
Men annars är läget OK (*skrattar*)
//Farmskan
PS! Håll tummarna för en vinst på vinlotteriet ikväll...
Natten har sedan spenderats i Älmhult för det var en kick-off av projektet med gemensam middag igår kväll. Eftersom jag inte varit med på dagen på grund av dubbelbokning (som jag fick mycket skit för) hade jag lovat och svurit att vara i Älmhult senast 7 till middagen. Naturligtvis hamnade jag i en trafikstockning på grund av ombyggnaden av E22:an så jag blev liiite sen. Sura blickar kan döda... (*ler*). Men middagen var trevlig och att sen få lite Älmhultsluft idag som extra bonus var underbart.
Varenda gång jag är ensam hemma och sätter mig på toaletten så ringer telefonen. Ibland tror jag fasen att vi har installerade kameror i huset. Idag var inget undantag (och Ja!! jag vet att man kan ta med sig telefonen in alternativt inte vara så förbenat nyfiken att man måste svara....). Hade precis satt mig ner, då ringer mobilen i köket. Det var Paps som ringde från Tyskland för att "berätta lite om sin semester"... inget man vill knäppa av bara sådär. Under tiden ringer plötsligt hemtelefonen och ville inte sluta heller. Så pappa tröttnade på ringandet och rundade av samtalet och jag rusade till nästa. Då var det Cancerfonden som frågade om jag ville fortsätta sponsra... och självklart, det vill jag. Men mest av allt vill jag återvända till toaletten. Går det att fortsätta sen? Nej, naturligtvis inte... nu kommer jag att få ont i magen istället.
Men annars är läget OK (*skrattar*)
//Farmskan
PS! Håll tummarna för en vinst på vinlotteriet ikväll...
Kommentarer
Trackback
