Kallar honom Nils
Jag och maken satt upp som spjut i sängen runt 3-tiden... det var dottern och "sällskap" som kom hem efter en natt på stan och hunden went bananas och drog igång världens högsta skällande. Tror dom tyckte det var ungefär lika skämmigt som oss att bli mötta av maken i kalsonger som undrade vad som stod på. Men men... de kom snabbt ner i källaren (*ler*).
Åkte ner till farmor en sväng när maken drog igång biltvättar-söndagen. Där nere var allt på topp... hon visade stolt upp ett nytt nattlinne hon fått av Paps & Babs.
- Så nu är jag snygg när jag sover
- Ja, det är väl bra... om någon kommer
- Jo, jag sover med dörren öppen men där kommer aldrig nån
- Men här är kanske inte så många herrar?
- Nej, här är en... jag vet inte vad han heter men jag kallar honom Nils
Och du kusin P... idag fick jag också en livedemonstration av hur det ser ut när du samtidigt som du pratar konstant äter upp "allt godis" (*skrattar högt!*). Hon borde sökt in vid teatern!
När jag kom hem mötte jag "sällskapet" och dottern i dörren... alltså det är ganska pinsamt. Man vet liksom inte vad man skall säga. Pratar man för mycket så är man pinsam och pratar man inte alls så är det fel. Sönerna har alltid tyckt att jag varit mer åt det pinsamma hållet... Moi!? Skulle jag prata för mycket??
Eller som en gammal kollega sa en gång: "Tror fan du kan snacka ihjäl en döing..."
Alltså... var det snällt? Jag är ju en Olsén... det är mina gener!
//Farmskan
Åkte ner till farmor en sväng när maken drog igång biltvättar-söndagen. Där nere var allt på topp... hon visade stolt upp ett nytt nattlinne hon fått av Paps & Babs.
- Så nu är jag snygg när jag sover
- Ja, det är väl bra... om någon kommer
- Jo, jag sover med dörren öppen men där kommer aldrig nån
- Men här är kanske inte så många herrar?
- Nej, här är en... jag vet inte vad han heter men jag kallar honom Nils
Och du kusin P... idag fick jag också en livedemonstration av hur det ser ut när du samtidigt som du pratar konstant äter upp "allt godis" (*skrattar högt!*). Hon borde sökt in vid teatern!
När jag kom hem mötte jag "sällskapet" och dottern i dörren... alltså det är ganska pinsamt. Man vet liksom inte vad man skall säga. Pratar man för mycket så är man pinsam och pratar man inte alls så är det fel. Sönerna har alltid tyckt att jag varit mer åt det pinsamma hållet... Moi!? Skulle jag prata för mycket??
Eller som en gammal kollega sa en gång: "Tror fan du kan snacka ihjäl en döing..."
Alltså... var det snällt? Jag är ju en Olsén... det är mina gener!
//Farmskan
Kommentarer
Kusin P
Med tanke på att jag inte ätit mer än en påtvingad bit godis hos henne på sista tiden är det väl dax att konstatera att min kära farmor börjar bli senil!
Trackback
