Så är man äntligen tillbaka hemma igen... borta bra men... ja ni vet, och det stämmer faktiskt. Och eftersom flygen mellan Birmingham och Köpenhamn inte är de mest frekventa får man helt enkelt ta de avgångar som finns och därmed var man hemma i sin egen säng strax innan tolv i natt. Men så gott!! Jag har sagt det förr och jag säger det igen, egen säng och kudde är underbart. Sen är kanske inte just det hotellet vi brukar bo på helt underbart och en del av klientelet som bor där lämnar en hel del att önska. I måndags kväll när vi kom hem efter middagen runt nio var där en tjej i receptionen som säkert hade 4,0% alkohol i kroppen och såg ut därefter, för att inte tala om hur hon skrek och lät... nej... stockvägen är lugna gatan.

Men de har lite annat att jobba med i England också om jag får tycka. Matkulturen är en sak (för i vilket annat land får man potatischips som sidekick till lunchmackan... eller kvällsmackan också för den delen) men där är så mycket annat också som ligger efter. Som att fortfarande inte anpassa sig till det metriska systemet. Det är ju hopplöst att veta hur långt det är till varje ställe eller hur fort man kör (för det måste väl vara dom som har fel och vi som har rätt *skrattar*)

Hade ett långt prat med vår taxichaffis till flygplatsen. Han var sikh och mycket pratsam, och eftersom vägen till flygplatsen är en timme lång hann vi dryfta en hel del medan kollegorna sov i baksätet. Han ville veta allt om det svenska samhället, hur det var uppbyggt, hur man belånade hus, hur sjukvården såg ut och så vidare. Förmodar att min nästa granne snart är sikh... (*ler*). Vi var dock överens om att det fanns en del "konservativa inslag" i det engelska samhället, som dock ändå vinner på sin charm och sina "sir"...

Mitt i samtalet körde chauffören in och skulle tanka... det är faktiskt rätt ovanligt att det händer just när man sitter i en taxi. Men det hände och han tankade hela 17 liter (eller var det liter??), förvånad blev jag i varje fall men det gav ju mig en chans att hämta luft för det var sjukt varmt i England igår och bilen hade ingen air condition. Det var dock inget som bekymrade mina sovande kollegor i baksätet...

På flygplatsen åkte jag givetvis fast i kontrollen och alla mina prylar i "plastpåse-necessären" skulle gås igenom. Speciellt tuben med Primer (ni vet mirakelprimern som slätar ut alla rynkor och som har ett hyfsat literpris...), den var otroligt intressant. Vakten (= äldre man) skruvade av korken och trycker ut en lång sträng primer och kletar på mitt boardingkort. Varför?? Sen står han och känner på det, luktar på det och till slut noterar han något på ett papper, signerar och därefter får jag packa ihop mina saker. 132 kronor tack för den klicken min herre!!

Men bäst av allt... när man är som segast, tröttast och har en begynnande förkylning i kroppen, anländer till Kastrups flygplats och vandrar igenom dessa oändliga korridorer för att till slut komma ut i ankomsthallen. Ni som känner till just Kastrup, vet att en MASSA folk står där och väntar in anhöriga och vänner och det var inget undantag igår. DÅ och just DÅ är det verkligen läge att tappa kjolen och inte märka det. Inte förrän jag var mitt i denna folksamling råkar jag titta ner och märker att min kjol med gummibandslinning kasat ner och nu befann sig strax under knäna... hur snygg är man på en skala i topp och strumpbyxor??



Jag röstar typ minus 3!! Men jag bjuder på den... //Farmskan

PS! Har ni tur har någon lyckats få det på bild och då kanske vi kan förvänta oss ett YouTube-klipp.... i varje fall var det något som kollegorna på jobbet hoppades mycket på.