ÄNTLIGEN hemma igen... man må försöka påstå att England är ett världsledande land men jag säger Nej, nej, nej... att åka dit är som att färdas 30 år tillbaks i tiden. Men vi tar det från början.

Vi drog iväg ett helt gäng i onsdags kväll, två tyskar, tre svenskar och en Bellman (dansk menar jag...). Att åka till Nottingham är en resa i sig mina vänner. Man boardar i en gate som knappt finns, gå, gå, gå, gå, gå och sen bussa, bussa, bussa ut hela gänget till en platta någonstans mellan Hangarlagren och Öresundsbron. Planet är litet, proppfullt och har 1,50 i takhöjd. Men så glad jag blev när jag inser att flygvärdinnan är en gammal högskolekollega, som gjorde resan dit betydligt trevligare. Gratis kaffe, lite vin, champagne och choklad... Tackar, tackar (*ler*)

Och så landar vi i Birmingham (Landets näst största stad) där flygplatsen är mindre än minst. Vi blir hämtade av en taxi (med släp för bagaget!) och beger oss ut på de ej-underhållna-sedan-årtionden vägarna mot Nottingham. Man kör på vänster sida, sitter på höger sida vilket är fullständigt galet när man skall köra om. Men fram kommer vi och checkar in på hotell Ibis mitt i stan. Hotellet är helt OK, det enda som är lite märkligt på det hotellet är att hela toaletten är formgjuten i plast. Lite som en båthytt. Och när man går in i duschen känner man att vattnet på något sätt hamnat mellan plasten och golvet så det skvalpar lite när man trampar runt... Kan inte vara bra. Granne med hotellet ligger en väldigt populär club för ungdomar som har som största nöje att skrika sig hesa fram till klockan 3 på morgonen, på gatan, utanför mitt fönster. Jag ligger klarvaken och känner mig gammal!

På morgonen upplyser mig frukostvärdinnan att jag inte betalt för frukost. Ingår inte det alltid? Nä, det måste man fråga om. OK... ja, även om bönor i tomatsås och små korvar inte är min favorit så behöver jag frukost, så det är bara att betala och se glad ut.

Konstaterar att jag glömt min adapater hemma (för varför skall man ha kontakter som fungerar i resten av Europa?). Får köpa en ny för att kunna ladda telefon och för att kunna använda datorn. Nähä... inget internet på hotellet? Jag har alltså släpat med mig detta vidunder som väger bly helt i onödan, upp och ner ur väskan för varje säkerhetskontroll dessutom. Bra jobbat Farm! Tänker att jag får blogga en stund på kontoret men se det går inte heller för "just bloggar är förbjudna sidor...". Någon annan hemsida jag vill besöka? 

Två dagars workshop, ingen luft, mycket människor, mycket diskussioner... nu börjar jag få energi igen. Ja, inte av att vara utan luft förstås, det ger bara huvudvärk. Men av diskussionerna och möjligheterna som finns! Det är nu jag känner att jag älskar mitt jobb. Huvudvärken går ju att bota med Panodil.

Beställer taxi för färd mot flygplatsen och dit kommer en Vauxhall som förvisso rymmer oss allihop men tyvärr inte vårt bagage... får alltså ligga i knät (!) på dessa vägar där resan tar runt 1 timme. Man får vara glad att man hade någon känsel kvar när man kom fram... (skulle kanske slängt ut den onödiga datorn). Spenderar två och en halv timme på Birminghams lilla flygplats, shoppar lite, äter lite, hänger lite, skickar hem tyskarna, väntar lite... och äntligen dags att boarda planet igen för hemfärd. Great! Landar på Kastrup klockan 22.10 på gaten som Gud glömde, passerar två gater (på vår halvtimmes vandring till ankomsthallen) med passagerare som skall till Bangkok och Phuket och är faktiskt glad över att jag inte skall åka dit. Vill bara hem... det är fredagkväll!

Och nu... lördag mina vänner och jag njuter av att sova i en mjuk säng, att ha internet, att köra bil på rätt sida av vägen, att äta svensk frukost... till och med makens snarkningar bredvid mig känns OK jämfört med stimmet ifrån den engelska cluben.... så tråkig är jag!

//Farmskan

PS! Roligaste minnet var när kollega David skulle hjälpa kollega Jörgen med det engelska ordet för Asfalt. Märklig diskussion egentligen men vi pratade om de dåliga vägarna och han hittade inte ordet...
- Jag tror du kan säga "Assfault"
Ass fault? Är inte det något helt annorlunda... lite som efter chili con carne?