Oj, det var nära
Vill bara inleda med följande... det lönar sig att klaga högljutt
Ni kommer väl ihåg förra veckans "arga-Farmskan-anfall" på hotellet... men tydligen så gjorde det nytta för igår när vi checkade in på rummet blev man glad. Väldigt glad. Väldigt mycket glad. En mindre svit med ett tillhörande badrum lika stort som hela förra rummet. Fast jag kommer nog att för evigt vara dömd som den besvärliga käringen, man kan riktigt se det på dom i receptionen när man kommer (*ler*)
Är nu hemma igen efter två bra dagar i Amsterdam. Skönt att ha några dagar hemma nu där man kan följa upp alla lösa trådar som hänger. Det gick bra att flyga, speciellt ner igår och då kände jag helt plötsligt att nu släpper det nog, jag börjar vänja mig. Men så idag när vi skulle hem så började det småstrula direkt och då är man helt plötsligt tillbaka på ruta ett igen. Undrar om jag någonsin lär mig att hantera det? Jag menar, gör man inte det nu när man flyger så mycket så är nog chansen ganska liten...
Hur som helst, hem kom vi och jag skulle skjutsa kollegan till Malmö. Mitt i stan var där världens köer och poliser och de stoppade alla bilar. Undrade vilka vi var och var vi kom från... vi fattade ingenting. Tills jag kom hem och såg på nyheterna att det skett ännu en dödsskjutning. Och endast ett par hundra meter från där vi blev stoppade och bara ca 40 minuter innan... oj, det var nära kände man då. Tycket det är hemskt det som pågår där nere! Madde, sök dig ALDRIG till Malmö!
Idag fick jag också ett mail från stor-sonen som befinner sig i Thailand.
"Hej, läste på FB att ni skall sälja huset?? Och också fått lägenhet???"
Snacka om att lilla mamman fick dåligt samvete... tror jag skall gå en kommunikationskurs
Gäsp, gäsp... sängen kallar
//Farmskan
Ni kommer väl ihåg förra veckans "arga-Farmskan-anfall" på hotellet... men tydligen så gjorde det nytta för igår när vi checkade in på rummet blev man glad. Väldigt glad. Väldigt mycket glad. En mindre svit med ett tillhörande badrum lika stort som hela förra rummet. Fast jag kommer nog att för evigt vara dömd som den besvärliga käringen, man kan riktigt se det på dom i receptionen när man kommer (*ler*)
Är nu hemma igen efter två bra dagar i Amsterdam. Skönt att ha några dagar hemma nu där man kan följa upp alla lösa trådar som hänger. Det gick bra att flyga, speciellt ner igår och då kände jag helt plötsligt att nu släpper det nog, jag börjar vänja mig. Men så idag när vi skulle hem så började det småstrula direkt och då är man helt plötsligt tillbaka på ruta ett igen. Undrar om jag någonsin lär mig att hantera det? Jag menar, gör man inte det nu när man flyger så mycket så är nog chansen ganska liten...
Hur som helst, hem kom vi och jag skulle skjutsa kollegan till Malmö. Mitt i stan var där världens köer och poliser och de stoppade alla bilar. Undrade vilka vi var och var vi kom från... vi fattade ingenting. Tills jag kom hem och såg på nyheterna att det skett ännu en dödsskjutning. Och endast ett par hundra meter från där vi blev stoppade och bara ca 40 minuter innan... oj, det var nära kände man då. Tycket det är hemskt det som pågår där nere! Madde, sök dig ALDRIG till Malmö!
Idag fick jag också ett mail från stor-sonen som befinner sig i Thailand.
"Hej, läste på FB att ni skall sälja huset?? Och också fått lägenhet???"
Snacka om att lilla mamman fick dåligt samvete... tror jag skall gå en kommunikationskurs
Gäsp, gäsp... sängen kallar
//Farmskan
Kommentarer
Trackback
