Taxiresor
Hemma igen i hemmets "lugna" vrå igen bara för att finna en Dotter som är sjuk och febrig. Nu vill jag verkligen inte bli smittad, och det vill förmodligen inte hennes syster med fästman heller som anländer ikväll, så det får vi helt enkelt försöka avstyra. Isolering på rummet kanske (*ler*).
Måste bara sammanfatta min Englandstripp, som för övrigt var väldigt bra, med att berätta om två resor. Det är nämligen som jag sa inte den enklaste trippen att göra rent tidsmässigt. Skall man flyga till kontoret i Nottingham så går där inget plan dit utan man får flyga till Birmingham. Där hämtas man av taxi pick up som kontoret har avtal med och sen tar den turen allt ifrån 50 min till 1,5 timme... beroende på trafik. Men denna gång var det något helt annat som ställde till det.
Taxichauffören var inte där när vi anlände, annars står de alltid där prydligt uppställda med en liten skylt med ens namn på. Men icke... jag och kollegan sökte lite förvirrat omkring men utan resultat. Inte precis det man vill när man landar runt 8 på kvällen. Farmskan ringer till taxibolaget där en väldigt energisk röst säger till mig att "he is definitely there... are you standing at the café?". Jag svarar "he is definitely NOT there and yes, I'm standing at the café". Hon skulle ringa honom. Det går 10 minuter, ingen chaufför, jag ringer igen. Denna gång säger de att "he is on his way in to you" och då kan man ju inte låta bli att undra... eftersom han enligt dom redan var där... Ja ja, behåll tålamodet bara! När jag ringer en tredje gång och kollegan för länge sen börjat tjata om att "vi tar en annan taxi" dyker han upp, springande med en liten skylt med mitt namn på... tror jag, för det där hade han fasen skrivit under tiden han sprang. Men han är där och vi går ut för att hoppa in i taxin... eller inte... han har nämligen inte parkerat där alla andra parkerar utan han går och går och går. Då visar det sig att han parkerat i ett långtidsgarage på andra sidan flygplatsen typ. Bit ihop bara...
In i garaget och mannen skall betala i automaten. Skramlar upp lite mynt ur en plastpåse sen kommer vi till det svåra... var fasen har han parkerat bilen? Han mumlar något om att den nog står på plan 5 och hissen i garaget visar bara våning 2, 4, 6 och 8. Lite förvirrat står han där tills han beslutar att vi måste gå ut, gå runt hela garaget till en annan hiss som går till 5:e våningen. Min kollega är nu fullständigt knäckt och irriterad. Vi vandrar runt garaget bara för att finna att nej, det finns ingen annan hiss. Man får åka upp till 4:an eller 6:an och gå ner inne i garaget via rampen, så tillbaka till hissen, åker upp till 6:an där han placerar oss och säger att "he will be back with the car to pick us up". Eeeehhh, här är enkelriktat du kan liksom inte köra hit med bil... men se det kunde han. Han kör mot körriktningen och ilsket mötande bilar och hämtar upp oss. Det får man i varje fall ge honom en eloge för. Sen backar han runt hela våningen för att åter komma i rätt körriktning! Finurligt eller hur... Att han sen inte körde rätt väg till Nottingham, missade avfarten och fick köra 3 mil extra det får man väl bara ta. Total tid strax under två timmar. Hej och hå!
Då gjorde det liksom (nästan!) ingenting att chauffören som hämtade upp oss på kontoret för återfärden valde att ligga i 70 km i timmen hela resan för "att han ändå skulle sitta där och vänta i två timmar på nästa pick-up". Men fint... vi stressar oss gärna igenom mat och säkerhetskontroller!
Älskar att resa... Va tacksam nu!!
//Farmskan
Kommentarer
Lilla B
Bara le och vinka..
Trackback
