Kort vecka... topp!
Tre dagars arbetsvecka denna veckan, japp Farmskan tar semester på klämdagen på fredag. Så himla gott och bra väder ser det ut att bli också. Kanske man kan få lite solstrålar på den här iprenvita kroppen äntligen. Kanske man dessutom kan kombinera det med lite trädgårdsfix om andan faller på.
Imorgon kommer uterummet så maken fortsätter med den sista rivningen av det som fram tills nu varit ett uterum. Det är den där gamla typen som suttit dockat med huset. Det nya däremot blir ett fristående och av typen Attefalls som istället kommer att vara dockat till trädäcket som snickarna förhoppningsvis har klart till midsommar... Hade ju varit ganska skönt att kunna använda poolen något under sommaren.
Och så väntar nya utmaningar för Farmskan, jag kommer att sluta på Ikano efter 16 år. Det känns både spännande och lite vemodigt på samma gång men det är dags. Ibland känner man bara att det finns inga fler utmaningar, jag har ju haft en otrolig förmån att få jobba med en massa olika saker under mina år. Så nu var det dags att kapa navelsträngen, lämna tryggheten och kasta sig ut i något nytt. Än så länge vet jag inte vad men jag lever med hoppet att det där löser sig alltid. Bara man har sinnet öppet och det har jag absolut.
Imorgon kommer uterummet så maken fortsätter med den sista rivningen av det som fram tills nu varit ett uterum. Det är den där gamla typen som suttit dockat med huset. Det nya däremot blir ett fristående och av typen Attefalls som istället kommer att vara dockat till trädäcket som snickarna förhoppningsvis har klart till midsommar... Hade ju varit ganska skönt att kunna använda poolen något under sommaren.
Och så väntar nya utmaningar för Farmskan, jag kommer att sluta på Ikano efter 16 år. Det känns både spännande och lite vemodigt på samma gång men det är dags. Ibland känner man bara att det finns inga fler utmaningar, jag har ju haft en otrolig förmån att få jobba med en massa olika saker under mina år. Så nu var det dags att kapa navelsträngen, lämna tryggheten och kasta sig ut i något nytt. Än så länge vet jag inte vad men jag lever med hoppet att det där löser sig alltid. Bara man har sinnet öppet och det har jag absolut.
Men oj, vad man kommer att sakna alla goa, härliga, galna och kompetenta kollegor
Men vi ses igen... någonstans, någongång
Men vi ses igen... någonstans, någongång
//Farmskan
Kommentarer
Trackback
