Hem ljuva hem!!
Men... det är så skönt att få åka hemåt igen. Känslan av att öppna dörren och stiga över tröskeln efter en långtur borta är helt underbar. Och jag tror faktiskt att de känner precis likadant... Det är roligt när ni kommer men desto roligare när ni går!
Lördagen ägnade herrarna åt cruising-träff vid Medborgssjön. Det var ett stort område dit en massa bilentusiaster hade kommit med sina ögonstenar. Eller som konferenciern sa: "Här är amerikanska bilar, europeiska bilar, öststatsbilar och övriga bilar!" Undrar var övriga kom ifrån?? Afrika?
Helt ensamma hemma passade vi damer på att kompletteringsshoppa det som vi missade igår... jag hittade skitsnygga muggar till köket så jag är mycket nöjd.
Lördagkvällen fick vi besök av Annika och Sören (kusin med man) och han är bara så skön! En riktig trygg, stor dalmas á la Tony (ja ä inte bitter) Rickardsson. Riktiga sköna poäng som kommer från den ringhörnan. Hemfärd redan vid 8 på söndagsmorgonen eftersom Paulina fyllde år och skulle firas. De bjöd på kaffe och goda hembakta kakor. De har det så fint därinne nu, kul och se!
Äntligen hemma fick vi handla lite och fylla upp kylskåpet eftersom det var kliniskt ren. "Orkade inte gå och handla...." Inte ens dassapapper fanns hemma utan det fick vi låna av grannen... AAHHHHH!!!!! Bror Ola kom också en sväng och ställde in sin motorcykel till vinterförvaring. Nu skall det bli skönt att få krypa upp i soffan.
Säger som morbror Bo: 1-1 //Farmskan
PS! Manne... du får komma och visa nya steg!
Grahnskan! Tänk mer på dig själv!!! Love You girls!
Sluthoat!
Kalle (eller Charles som vi kallar honom) försökte förklara ett ord för övriga tävlingsdeltagare... Ordet var framåtanda och de associationer han gjorde utan att de förstod var av världsklass. Jag älskar verkligen mina medarbetare! Roligt att träffa Mira igen också, det är inte så ofta eftersom hon är stationerad i Luleå och dit åker man ju inte sådär jätteofta.
Efter lunch (som bestod av rå hjortfilé...) så åkte jag hemåt och packade ny packning och lastade i bilen. Maken anlände hemåt vid 3 och sen gick färden mot Gävle / Storvik. Bakom oss lämnade vi en sjuk Elin som nu skall fira helgen ensam hemma... hemska tanke :-) Nejdå, där är man helt trygg. Den ungen är bara helt underbar! Man behöver inte oroa sig för några skandaler där inte. Dessutom skulle grannens tös flytta in till henne så de skulle vara sambos hela helgen. Maken har därför fyllt kyl och frys med godsaker så de klarar sig.
På vägen upp till Gävle, när det är ett par mil kvar och vi kör genom mörk granskog och vi sitter där och bara längtar tills vi är framme så händer det. En stor, äcklig, gråbrun, stor (sa jag det?) uggla flyger rätt in i framrutan. PANG! Jag trodde jag skulle svimma så rädd jag blev.... stora feta fläckar blev det på rutan men jag säger bara det.... det är sluthoat för den ugglan nu i alla fall.
Väl framme fick vi fantastiskt god Jansson och kall öl / mjölk och en stor kram av morbror och moster. Sen var det natti natti och vi traskade ut till husvagnen som vi skall bo i nu några dagar. Man ska ha husvagn.... eller inte!! Det bekräftade åter alla mina fördomar. Husvagnsfolk är åtminstone ett tåligt folk... det måste de vara.
Fredagen har vi ägnat åt sanslös shopping... ibland är det bara så kul!
Må väl tills vi hörs igen! //Farmskan
Så här inför...
Mina pass för dagen / kvällen är de mjuka bitarna (inte för inte att jag är en kvinnlig chef) och så festligheterna ikväll. Resten av dagarna skall handla om budget, kapitalavkastning, riskbalans... ja, ni hör själva. Tros fan de behöver lite festligheter sen. Kan man kanske tycka, men mitt gäng älskar siffror så de har redan gått igång på detta kvartalsmötet. Lite sjukt faktiskt.
De mjuka bitarna blir mycket värderingar och hur vi fungerar tillsammans. En del tycker det är lull-lull men eftersom jag är chef så bestämmer jag. Så är det bara.
Imorgon har vi tioårig bröllopsdag - Tennbröllop heter det - och det skall firas under dagarna tre hos moster och morbror i Gävle. Bara bli riktigt ompysslade och må gott. Shoppa lite och ta hand om varandra, skall bli så skönt. Fick besked på att modern och Bengt också kommer farande i sin husbil så det blir fullt på parkeringen. Längesen vi sågs så det ser jag fram emot + att krama om min nya "pappa" förstås :-)
Tennbröllop ja, vilken bedrift. Vi har överlevt alla pessimister och klarat både papper, bomull, läder, blommor, trä, socker, ull, brons och pil (ja, det heter så årsdagarna fram till 10....). Får hoppas vi får leva ihop länge till och även fira kommande fantastiska år med härliga ungar, släkt och vänner!
Puss puss! //Farmskan
Skratta med eller åt??
http://youtube.com/watch?v=fRN2ho2tjp0
Att den tjejen över huvudtaget visar sig igen i rutan, ja visar sig någonstans som helst är för mig en gåta. Jag får kalla kårar bara jag tänker på hur man skulle mått efter en sådan grej... som egentligen är det mest naturliga i världen (i varje fall om bröderna Färm får ha en åsikt, de är ju utrustade med varsitt dubbelpipigt avgasrör allihop...)
http://youtube.com/watch?v=5ApJFkLsxek&feature=bz301
Och så denna tjejen då... att bara hoppa in igen och säga "Ohoj då..." är för mig helt magiskt. Men hon babblar på rätt friskt för att komma i balans, vilket man inte kan klandra stackaren för.
Så håll till godo och tacka er lyckliga stjärna över att det inte var DU //Farmskan
Sega söndag...
Söndagar brukar normalt sett vara sköna men idag är det segt... hade en trevlig lördag kväll med god mat och i glada vänners lag. Dock fick det hela ett pinsamt och patetiskt slut men det är väl som Monty Pyton säger "Always look on the bright side of life..." Det var i varje fall kul så länge det varade. Dock har makens förtroendekapital fått sig ett rejält bortfall. Patetisk var ordet!
Grahnskan skall gå till en spådam... jag fattar inte hur hon vågar. Jag hade varit så rädd att få veta saker som man inte vill veta (även om de nu påstår att man inte får det). Jag tror också att man kanske själv formar sitt öde efter det som man får berättat... jag menar om de säger att man kommer att träffa en ljus man och leva lycklig med så letar man ju onekligen efter det eller?? Hon har gjort detta innan och då inträffade nästan allt av det hon sagt och jag tycker det är fascinerande även om jag är för feg för att göra det själv! Hoppas hon ser en drömprins, vännen!
I veckan väntar kvartalsmöte med gruppen i Sibbhult... är det någon som visste att Sibbhult hade ett konferenscenter? Nej, trodde inte det heller. När jag skulle dit och titta på fotboll fick jag slå upp det på kartan, hade ingen aning hur man hittade dit. Men det blir nog bra, vi brukar få kul på våra kvartalsmöte. Sen i slutet av veckan väntar Gävle hos moster och morbror. Skall bli riktigt skönt att bli ompysslad lite.
Kram o Puss //Farmskan
Äntligen!
Grahnskan, den rastlösa lilla donnan, har varit här en stund och hälsat på. Först gick vi en promenad med hunden och sen tog vi lite gemensam lunch. Alltid lika trevligt! Idag berättade hon att hon provat en massagestol (?!) som kostade i runda slängar 98.000 kronor! Hallå... Jo, men den var jättebra, jag hade inte ont i ryggen alls på flera dagar. Man kan även hyra den för det facila priset av 1.800 kr / månad. Jättebilligt!!! Jag tror att om man köper en sådan kommer man att överdosera... man kommer helt enkelt att bli helt söndermasserad.
Hon har så mycket roliga idéer och saker att berätta hela tiden. Hur gick det förresten med följetongen om den lilla hunden. Det vill man gärna veta... Men hon är fortfarande snigel (förlåt singel...) så om ni läser detta och har tips och förslag så skicka dem till mig så förmedlar jag en härlig tjej omgående! Är det det som är trafficing??
Kalas i kväll hos svärföräldrarna i Fjälkinge...
//Farmskan
Måste vara kryddorna
Snabbt ringa till barn efter skjuts och jag måste säga att jag är imponerad över hur snabbt hon faktiskt kom till oss! Heja Rita! Jag tycker så mycket om dig och ville inte tillbringa kvällen där utan dig.
Maten var som vanligt god och riklig och man bara måste ju gå flera gånger fast att man är mätt... eller? Är det buffé så är det. Detta fick till följd att jag nu i dagarna två har varit lite si sådär i magen (en klar underdrift...) men jag skyller det helt enkelt på kryddorna. Jag är inte mycket för stark mat. Sällskapet var det åtminstone inget fel på även om jag hade hoppats att även min femte svägerska hade varit på plats. Nåja, nu är det som det är... Men en repris på detta tror jag redan nu att man kan utlova.
Annars rullar det på utan några större missöden än så länge. Hade en dust med dottern igår om vikten av att gå i riktiga skor. (Känner man igen sig själv i sin mor... hemska tanke). Men allvarligt, vår dotter bara älskar second hand men det är kanske inte så lämpligt med just skor. Hon har ju dessutom lite problem med fötter och vader vilket inte blir bättre av detta. Maken fick i denna debatt ett mindre bryt... men vi stod ändå enade. Köp riktiga skor som bara DU har gått i. Får väl ta henne till stan i nästa vecka.
Idag väntar ett seminarium i Lund. God mat och fika och lite slölyssning emellan... sen linedance ikväll med Manne. YeeeHaah!
//Farmskan
Vad återstår?
* Följande resmål: Kina, Indien, Thailand, Irland, Skottland, Mauritius... m.fl
* Åka på en lyxkryssning i Karibien
* Ordna en släktträff på mammas sida
* Vara varuhuschef på IKEA någonstans
* Hoppa 1.65 i höjdhopp(!)
* Vara med i melodifestivalen
* Dansa riverdance
* Se en musikal på Brodway
* Besöka Las Vegas
* Bygga ett sprillans nytt hus
* Skaffa sommarstuga nära havet
Ja ni ser själva... en massa drömmar och kanske bara en del som går att uppfylla... men det är ju det som är meningen med livet och det som håller en uppe. Att ha drömmar att längta till och saker som fortfarande är ogjorda... Underbara framtid som Ingvar K säger.
Idag är jag annars mycket trött! Maken hade astmaproblem inatt och det gör ju att man inte kan sova så där bra för man oroar sig ju hela tiden... så nu får man väl somna i soffan istället.
Imorgon väntar middagsdate med mina svägerskor, skall bli jättekul
//Farmskan
PS! Tack för värmande kommentarer <3
Höstfunderingar
Hur som helst, man tycker ju fortfarande jättemycket om sin vän och man vill ju gärna umgås men hur gör man? Det är ju självklart deras ensak och rättighet att älska vilken dom vill men jag då, har jag inga rättigheter i denna frågan? Personen kanske har jättebra sidor som de inte visar när andra är närvarande och oavsett.... det är ju inte jag som skall leva ihop med dem. Kan man kräva att jag och min vän bara träffas när vi är ensamma, alltså välja bort den andra hälften?
Själv känner jag att jag är för gammal för att ens orka be om ursäkt för att jag inte älskar alla människor, det är så bara... precis som jag är väl medveten om att inte alla älskar mig. För så är det, det har jag fått lära mig att leva med även om det var jobbigt i början. Man vill ju så gärna vara omtyckt... så typiskt svenskt!
Har funderat en del på detta idag, hur jag skall agera men har inte kommit fram till något bra svar. Har ni några tips så kommentera gärna...
Annars har söndagen gått i trädgårdsstädningens tecken så jag har träningsvärk och skit under naglarna. Härligt! //Farmskan
Sopsortering
Nu måste jag bara få det ur mig... Jag HATAR sopsortering! Så, då var det sagt.
Det är inte det att jag tycker att vi måste värna om miljön, för det har jag ingenting emot, men... är det så himla miljövänligt att sopsortera? Jag bara undrar. Idag har jag varit uppe på helgens runda till sopstationen och vi hade åtta (8!!!) pappkassar med förpackningar, två pappkassar med tidningar, några pizzakartonger (som jag för mitt liv inte kan begripa när vi åt) och så Kling & Klangs ölkasse (antalet där vill jag knappt nämna...).
Detta lastar man så in i bilen och far iväg med (inte särskilt miljövänligt) och så tillbringar man en kvart vid stationen med att få ner skiten i rätt tunna. Jag har sedan hört från säker källa att man ändå blandar allt ihop innan man eldar upp det... varför då hålla på?
Vi har (eftersom maken är en strukturfascist) en egen "för-sopstation" i garaget där vi kan sortera allt i rätt kassar så man sparar tid på den riktiga sopstationen. Glimrande idé men utfallet lämnar mer att önska. När man efter en middag skall bära ut mjölkkartonger, creme fraiche burk, ölburk, underdel till köttförpackning m.m. så lämpar man ju bara av det i närmsta binge. Jag vet att det är jag som syndar där... tyvärr, och detta får man sen sota för när man åker upp och skall tömma.
Jag önskar att jag var mer strukturerad... det gör jag verkligen. Men allra mest önskar jag mig en egen städfirma som skötte om det här hemma så jag bara kunde sitta och blogga och kela med hunden. Men det får man nog se sig om i himlen efter. Jag skall i varje fall ringa fönsterputsaren i veckan. Det är en lyx jag åtminstone unnar mig.
Sortera på! //Farmskan
Fredag kväll
Förresten skall hon åka till Turkiet på söndag... all inclusive. Tro inte att du kommer att gå ner där inte! Drinkar med parasoll och sena middagar. Jag är inte ett dugg avundsjuk, förresten tror jag det blir regn. Nejdå, hoppas du får en sjukt skön semester för det är du värd!
Jag har gjort en social gärning! Jag har bjudit in mina fyra svägerskor till en trevlig kväll på Rose Garden på tisdag. Jag bemödade mig att faktiskt skicka ut vackra vykort och inte bara ringa. Fyra har tackat Ja... hur gör man nu? Skall man helt enkelt strunta i att påminna den femte eller skall man ringa och höra så vykortet har kommit fram. Mitt sura jag säger: "Hör hon inte av sig får det vara" men mitt glada jag säger: "Bäst att kolla så att vykortet kommit fram - kanske kommit bort i hanteringen". Får väl se vad jag kommer fram till... sista dagen att anmäla sig idag och det är ju några timmar till.
Jag har också surfat runt på e-kontakt för första gången... Nej, jag skall inte byta ut maken. Jag fick en exklusiv visning av en god vän eftersom jag inte riktigt förstått hur det hela fungerade. Verkade hur kul som helst och så mycket folk där finns som söker en kärlek. Själv har jag och min kärlek en "barnfri" fredag så nu får man se vart det leder... förmodligen på samma sätt som alla andra fredagar... sovandes i varsin soffhörna!
Kram och puss //Farmskan
Vilken dag...
Man kan bli helt galen för mindre.
Nu har jag nominerat IT-chefen i klassen "Bästa specialeffekt" till vår Oscarsgala vi skall ha i november. Han får priset med motiveringen: För att de alltid levererar effekter i sina releaser som vi inte beställt! Ibland är jag bara för rolig...
Nej, imorgon får jag nog jobba hemifrån så man får lite distans till det där jobbet.
Förresten, Morgan (gammal pendlarkompis) hörde av sig via mail. Kort och koncist: Hej, jag är konsult nu, här är mina kontaktuppgifter... Som om jag skulle prata med dig när du inte sa Hej då och inte heller bjöd på tårta.... Förlåt då, svarade han, jag hittade inte dig! Ähh, efterkonstruktion.... skicka tårtan så skall jag överväga saken.
Men.. visst ja, jag äter ju inte tårta längre. Måste ju bli längre så mitt BMI går ner... hade jag ju glömt. Inte ens det kan man glädjas åt en dag som denna....
//Farmskan
Sonen Marcus har blivit intervjuad inför helgens match i fotboll, det kan ni läsa mer om här: www.bk.nu
Besvikelser
Dagen idag har innehållet en rad besvikelser, det är väl så vissa dagar kanske...
* Maken glömde min namnsdag... tror inte han älskar mig längre. När jag konfronterade honom så sa han "Du heter väl inte onsdag..." HA HA HA Skitkul....
* Mitzi rymde när vi var ute och gick och vägrade komma tillbaka... hon stod sedan när jag hittade henne upp till midjan i skit och slickade sig om munnen. Äckel-hund!! Nu ligger hon i hallen och luktar som en gödselstack. Fy!
* Mitt vykort jag skickade till en "svägerska" kom i retur till avsändaren för att adressaten var okänd?? Hallå... jag råkade ju bara skriva Hansson istället för Rydiander... borde väl posten kunnat lista ut!
* Ingen vinst på lottokupongerna idag heller...
Men annars är det bra! Har varit ute en långpromenad med Grahnskan, hon hälsar!
Kram //Farmskan
Blodfetter...
Sticket i fingret gick väl bra och blodtrycket var helt normalt men sen började det...
* Hon skulle mäta mitt BMI (fett i kroppen i förhållande till min längd) och det var med nöd och näppe jag klarade mig undan "överviktig"... men hallå! Eftersom vi länge stod och velade kring om jag var 1.60 eller 1.61 och vi till slut enades om 1.60 så gjorde det ju att jag genast blev "tjockare"... Jag tror att jag egentligen är 1.67, om jag sträcker på mig alltså
* Blodsockret var helt OK, detta trots att jag druckit ett glas ProViva på morgonen
* Blodfetter... usch då... värdet har ökat sen förra gången och ligger på 6,3 (jaså?!). "Dricker du mycket mjölk" frågade hon? Tja, sådär en liter om dagen minst. "Sluta med det, ät mer fibrer och frukt och minska ner intaget av mejeriprodukter!´" AHA! Tänkte jag... eftersom maken igår bjöd på pannkakor så måste värdet bero på det. Hur mycket mjölk och mejeriprodukter finns det inte i pannkakor?? Dålig tajming att äta det igår
* Konditionen då... jo, efter 6 minuters cykling med pulsmätare monterad runt midjan frågade hon "På en skala från 1-10 hur ansträngande känns det?" Finns 23? Alltså ingen kondis alls... Hon tyckte då att jag skulle prova att lämna hunden hemma när jag var ute och gick så att jag kunde hålla tempot uppe. Mitzy, 8 år gammal goldendam, orkar nämligen inte gå så fort... Hur populär blir man hemma då om man går ut en långpromenad utan hund. Det är ju lite därför man har en hund eller?
Måste finnas något annat man kan göra för att fixa kondisen... måste ju dessutom vara i topptrim inför friidrottsgalan på Everöds IP till våren. Jag får ringa Carro och få lite tips.
Klüftigt va! //Farmskan
PS! Ni barn som har egen blogg men som inte orkar uppdatera... BUUUU!
Våga fråga!
För många frågor finns det:
* Hur föds en snigel? Är den ett däggdjur eller?
* Föds den med en förhårdnad på ryggen som sedan växer ut till ett skal?
* Om inte, kryper den omkring huslös innan den hittar ett tomt skal att flytta in i?
* Hur får man då det skalet att passa till kroppen?
* Om skalet går sönder, vad händer då? Kryper den runt eller växer det ut ett nytt skal?
* Eftersom skalet sitter ovanpå kroppen hur kan den då krypa in i det?
Många frågor men få svar.... Hjälp någon! //Farmskan
PS! För övrigt kan meddelas att Morgan lämnade jobbet på Ikanobanken efter 10 år utan att säga Hej då till oss som han pendlat med i 6 år... förvånad någon?
Samlade igen!
I varje fall kom dottern igår hem efter en tre dagar lång "stalking-turné" av Håkan Hellström. Hon och hennes kompisar har farit efter honom i två bilar och lyssnat på tre konserter på tre dagar i tre olika städer i Sverige. Hallå! Snacka om att vara fans! De hade haft fantastiska dagar och i deras ålder orkar man säkert med sånt. En annan tyar knappt ta sig ur sängen för att äta frukost... Men nu kom hon i varje fall hem igen igår kväll, trött och hungrig och med en väska full av smutstvätt och vi kunde bara konstatera att vi saknat henne jättemycket. Det är liksom inte detsamma när det bara är jag och maken hemma.
Snart kommer Tia och Paulina också hem från sin semestertripp till Bulgarien, så där äckligt bruna säkert. Jag tycker det är ganska mesigt med killar och solbränna...
Maken steker pannkakor och nu skall det bli gott att hugga in. Jag är ruskigt bortskämd... och han är en riktig drömprins //Farmskan
PS! Manne... hur har det gått??
Hur svårt kan det va?
Han berättade att han fått virus i sin dator och nu hade ägnat ett antal dagar på att försöka råda bot på det. Telias eget virusprogram hade körts ett antal gånger och sagt "Nej, din dator är helt frisk, ingen virus här inte". Jaså, vad är det då för fyrkanter, typ 1000 stycken, som finns på bildskärmen och som där står "You got virus!" på? Skumt... Samtidigt kan jag inte låta bli att småle eftersom brodern jämt och ständigt ska hålla på att ladda ner en massa skit men nu kanske det är slut med det. Denna gången laddade han ju ner virus vilket nog kändes lite snopet, plus att han fick köpa ett virusprogram och det är kanske till och med dyrare än filmen han laddade ner... Surt sa räven!
Till kaffet kom Grahnskan eftersom hon skulle klippa klorna på Mitzan och då började vi diskutera friidrott (Finnkampen gick nämligen på TV). Jag menar hur svårt kan det vara att hoppa 1.65 i höjd eller hutta iväg en kula ett tiotal meter?? Till detta påstående möttes jag av hånskratt och så sa de att du hoppar högst 1 meter och stöter (man kastar inte...!) kulan max 2-3 meter. Lägg ner! Efter mycket skratt så bestämde vi att vi skall anordna en friidrottsgala uppe på Everöds IP till våren och så lite grille efteråt. Så nu är det träning som gäller! Akta er, jag kommer att bli hur vass som helst.
Maken fick sista ordet som vanligt: "Vilken teknik skall du använda när du hoppar? Det lutar åt flopp-stilen!" Inte ens från honom fick man någon support....
Skrattar bäst som skrattar först //Farmskan
Usch och fy!
Fick köra ner idag med svansen mellan benen med en låda vin. Hon bjöd på god tårta och kaffe och humöret var på topp trots allt.... kan kanske bero på det nattliga besöket i och för sig eller är det så att jag är förlåten? Jag får bjuda ut henne på middag en dag nu inom kort och försöka smöra in mig igen.
GRATTIS än en gång min söta vän!
För övrigt har lördagen varit lugn, vi hade eftermiddagsbesök av svärföräldrarna... det piggar alltid upp!
Kram //Farmskan
TV-kändis
Det hela filmades med videokamera när vi övade och sen spelades resultatet upp på TV-skärmen inför allmän beskådan och betygsättning. Allt kontrollerades - kroppsspråk, uttryck, tics (finns ju en del) och felsägningar. Ingen rolig syn att se sig själv faktiskt... och vad tjock man har blivit! Eller är det filmat med vidvinkel? Nehej....
Inte visste jag att jag kunde låta så tvär och bister och vilken uppsyn sen. Med rynkad panna visade jag motparten att "försök inte komma här med några trix, det här är mitt sista bud..." Han öste väl inte direkt lovord över en sen precis heller utan alla misstag och fadäser kommenterades.
Jag skulle gjort som hemma... med 5 barn och en make har man ju lärt sig ALLT om förhandling. Man lyssnar in argumenten och sen sågar man dom vid knäna och talar om vad som gäller. Det är förhandling det!
//Farmskan
Symöte
Bakgrund följer här:
Det startade med följande personer 1983: Jag, Sanna, Nenne, Lelle, Carina, Sassa, Cissi, Ann-Helen, Helen, Monica och Ewa. Vi är kompisar sen barn- och tonårstiden och vi hade så smått börjat glida ifrån varandra lite när pojkvänner och andra vuxensaker kom emellan. Det började med att vi tyckte att vi borde träffas under mer organiserade former. Varför inte ett symöte en gång i månaden? JAAA! Skitkul... speciellt som man alltid haft en 1:a i syslöjd... det var liksom aldrig riktigt min gren.
Men vi började så och första symötet hade vi hemma hos just Susanne. Då bodde hon i Ugerup mitt ute på en åker med en massa taxar som sprang omkring. Jag var höggravid och väntade Marcus kommer jag ihåg. Det stickades, virkades och broderades flitigt i början.
Under årens lopp har vi alltså träffats kontinuerligt och genomlevt varandras jämna födelsedagar (med tillhörande utekvällar), möhippor, bröllop, skilsmässor, bröllop, skilsmässor (har jag nämnt det redan...?) Man har kunnat prata om allt, jag menar har man varit ihop sen skolan så vet man det mesta om de flesta vilket är en enorm trygghet. Numera är vi endast sex stycken kvar (av olika skäl) och vi har slutat sy och ägnar kvällarna åt skvaller, käk och vin och så gnäller vi förstås på dem som inte är där....
Otroligt roligt och givande, jag tycker så mycket om er allihop!
Varför måste ni heta likadant tycker maken? Nenne, Lelle, Sassa och Sanna....
Men orka! //Farmskan
PS! Grahnskan svarade att "Ja, det var jag som var ute och flög". Vilken tur! Pust...
Och så är hon inte längre för fet för ett fuck. Puss my girl!
Leverantörsstrul
För några månader sen fick grannarna på gatan sin ersättning men fick vi någon? Nej, utbetalningen lyste med sin frånvaro (lyste... Gud vad kul jag är ibland!). Hur som helst, jag har nu ringt ett antal gånger och tjatat på dem och nu senast fick jag besked att det skulle ha gått ut ett brev till mig. "Jaha, vad står det i det brevet då?", frågade jag. "Jag kan inte se det här men det skall komma till dig imorgon". OK, då väntar jag väl då...
Brevet anlände mycket riktigt dagen efter och i det fick vi besked om att de "inte kunde se att vi hade varit strömlösa..." Farmskan ringde då igen (måttligt irriterad nu...) och frågade lugnt damen i kundtjänst om hon trodde att vi varit det enda lysande huset på vår villagata, jag menar vi kanske HAR en egen strömförsörjning någonstans, ett reservaggregat som går på. "Nej, det låter onekligen lite konstigt", tyckte damen. "Jag får skicka ärendet vidare igen, det tar ytterligare 2-3 veckor medan de undersöker det hela" Så nu väntar vi igen... Skulle inte förvåna mig om samtliga på vår gata får betala tillbaka sin ersättning bara för att inte vi skall ha någon. Då blir man nog populär bland grannarna!
Go E-on Go! //Farmskan
PS! Jag hoppas innerligt att det var min vän Grahnskan som flög i ett litet propellerplan över vårt hus igår.... för om inte har nog den piloten undrat varför två dårar stod och hoppade upp och ner och viftade med händerna....