En del föräldrar verkar göra sitt allra yttersta för att förverkliga sina egna drömmar via barnen. Allt det som man själv inte fick göra eller lyckades med som barn, försöker man återuppleva genom barnen. Det är helt sjukt!

Jag tänker på alla de idrottsföräldrar som "bara vill sitt barns bästa" när de prackar på dem sina egna sporter alternativt sporter som skall ge de stora pengarna. Eller också anmäler man sin dotter till Luciakandidat fast hon inte vill bara för att man "själv så gärna ville vara lucia när man var liten men aldrig fick..." Usch! Jag hoppas verkligen att jag inte varit sån mot mina barn utan att veta om det. När man bara trott sig ha DERAS bästa för ögonen men egentligen velat leva ut sin egen dröm.

Jag tror dock att jag känner mina barn tillräckligt väl för att veta när det är bättre att de går sina egna vägar och finner sina egna lösningar.... hoppas jag i alla fall. Visst vill man dem allt väl men om de mår dåligt av ens agerande så är det ju ett totalt misslyckande. Visst vill man väl att de skall lyckas med det de företar sig i livet men vem är jag att veta hur deras bild av lycka är?? Den behöver ju inte överensstämma med min bild.

Ett djupt inlägg men ibland blir det så när saker och ting händer och man ser reaktioner. Det får en att tänka till över sitt eget agerande. Jag älskar er mina fem ungar!
//Farmskan