Alltså vad är det som är så speciellt med sjungande reklam i radio? Jag tycker det är otroligt töntigt att all reklam nu måste sjungas som en glad trudelutt. De verkar ju inte ha någon fantasi heller utan alla är precis likadana (läs: lika dåliga). Det värsta med det är ju att de sätter sig på huvudet också...

 

Lendo, Lendo... sparar du tusentals spänn på
Ica Maxi, Ica Maxi... ho ho ho ho ho

Upplev mer med Bredbandsbolaget

 

Suck... men det  var dagens första och sista "saker att reta upp sig på"

 

Ikväll dyker väl stor-sonen upp igen efter en veckas äventyr hos lilla "systern" på Teneriffa. De verkar ju ha haft det hur mysigt som helst så jag ser fram emot att få höra lite om det när han anländer. Hoppas det inte blir alltför sent för jag känner att veckan har varit tung och med en hel del tidiga morgnar så man borde kanske krypa till kojs lite tidigare ikväll om man vore lite smart.

 

Imorgon blir det bara jobb på förmiddagen för sen åker jag och den numera gympande maken till Vimmerby för att tillbringa helgen med lill-dottern och fästman. Gissa om man ser fram emot det! Lite höstmarknad och lite gott att äta... med två kockar borde det vara en lågoddsare.

 

Så... nu laddar vi upp inför fredagsmys!
//Farmskan

 

PS! Tre julklappar fixade och inte så otippat är alla tre till... LILY!

Stockholm dag två och Farmskan är rejält trött i huvudet... har workshop från morgon till kväll och även om det är otroligt intressant och roligt så känns det när man tar sig hem till hotellet på kvällen. Då underlättar det att man har en date med snyggaste killen i stan... (*ler*)

 

Söndag kväll och jag har äntligen landat i soffan efter en intensiv helg... intensiv men härlig. Lördagen startade med att maken och jag gav oss ut på jakt efter en ny bäddmadrass. Men säger ni då... köpte inte ni en ny för några veckor sen, och jo, men den var alldeles för mjuk så igår gav vi helt enkelt upp och kände oss besegrade. Nu åker den ut på försäljning. Sur som fasen blir man!

 

Gårdagen innebar också familjemys med brorsan, modern och Rolf. De kom framåt lunch och efter en snabb fika begav vi oss upp på stan. Otroligt mycket folk så att försöka ta sig in i Gallerian var liksom knappt lönt. Men vi hittade lite snygga kläder och jag fick också köpt ett par nya morgonskor så check på det. En god middag och lite vin avslutade kvällen för nu var det dags för Modern och mej att gå och lägga oss. Klockan stod nämligen på 04.30 för idag var det dags för.... Bordershop!!! Hittade massor av bra fynd som maken nu släpat upp i lägenheten. Fast dagen börjar ta ut sin rätt... man är rätt slut nu och då vet man att man måste stiga upp lika tidigt imorgon för att flyga till Stockholm. Om nu flyget går vill säga, för som vanligt när jag skall iväg så drar det ihop till den värsta stormen i mannaminne. Suck!!

 

Desto gladare blir man av denna goa lilla pumpa

 

 

Så tydligt det blir ibland hur kort jag egentligen är...

 

Har precis skickat maken att inhandla något sött till kaffet... en chokladbit eller något annat gott skulle sitta fin fint. Ibland är det stört omöjligt att stå emot sockerbehovet, kroppen bara skriker... FEED ME! Tur man har en snäll make som offrar sig för sin fru

 

Äntligen är jag klippt... sex långa veckor sen sist och därmed såg jag också ut som om jag bar omkring på en mindre björnunge på huvudet. Eller grävling kanske med tanke på den gigantiska utväxten. Men som sagt, nu är jag klippt och uttunnad igen och också lite ny färg. Min frissa är ju just nu igång med att ljusa upp håret i små steg så att inte chocken skall bli för stor. Men tanken är ju att det något ljusare håret skall göra det lite svårare att se det gråa. För grå är jag nu, det kan jag lova! Kommer att bli helt vit också vad det lider.

 

Igår fick jag också finbesök av en kollega från Ifö-tiden, Ingela. Vi träffas ju lite då och då och skvallrar lite om gamla kollegor och... ja, gamla tider generellt. Pensionärsvarning på det (*ler*). Så lite paj och en god bakelse i Farmskans kök tillsammans med henne gjorde susen så där en vanlig tisdag.

 

Idag har det varit Älmhult hela dagen och imorgon är det Lund igen... After Work efter jobbet med tema Oktoberfest... jag är redo!

 

Maken och jag startade söndagen med en tipspromenad i ösregn. Helt dyngsura men samtidigt skönt med en bra runda i snabb takt. Naturligtvis fick maken 12 rätt och var ensam vinnare... på första försöket. Så typiskt! Och nu är han mallig som tusan naturligtvis. Det första Paps sa när han hörde det var att "han har fuskat och googlat längs vägen"... Men nej, han är bara så allmänbildad

 

Efter att vi torkat till så blev det stora sociala söndagen, svärföräldrarna, några syskon med flera, fick besök. Känns bra när man får till det där eftersom man alltid har lite dåligt samvete. Vi skulle ju oxå kört till stugan men dimman och det evinnerliga regnandet gjorde att vi struntade i det. Vi skulle ju klippt gräset hade vi tänk men det hade ju ändå varit omöjligt.

 

Söndagen avslutades sen med ännu ett avsnitt av den fantastiska serien Bron. Bara älskar rollen som Sofia Helin spelar, hon gör det fantastiskt bra. Och sen idag en full jobbedag i Lund, en jobbedag med möten en masse, så lagom trött fastnade man i soffan. Skype med lill-sonen och Madde som blivit husägare... så nu är det kört för ett tag att få dem närmare Skåne. Buhu!! men missförstå mig rätt, jag är mycket glad för deras och Lily's skull. Att äntligen få lite större plats och en stor gräsmatta för Lily och Nils att leka på.

 

Uj uj uj... vilken dag! Började med sovmorgon och sen vakna till doften av nybakade scones. Han är go min make! En runda på stan och lite ärenden och matinköp innan det var dags att ta sig till bokrelease och partymingel på Kronohuset. Det var kompisen Ewa som skrivit och gett ut en bok, två års slit och målmedvetenhet! Så jäkla starkt

 

... trygghet, glädje, nostalgi, skratt och tårar! Allt det där på en och samma gång. Vi tjejer känner varandra utan och innan, vet allt om varandra eftersom vi i stort sett växt upp tillsammans. Vet vem man kysste först, vem som var ens stora kärlek, första krossade hjärta, bröllop, barn, skilsmässor men också tyvärr en del ofattbara tragiska händelser som påverkat oss alla. Men ack vad glad jag är för dessa tjejer!

 

Ikväll kommer hela gamla tjejgänget hem till mig och vi skall ha en nostalgikväll. Lite mat och lite gott och dricka och så har samtliga med sig lite fotoalbum från den "gamla goa tiden"... Skall bli jättekul!

 

Bjuder på två bilder från ungdomen

Just nu är det stora lämmeltåget på väg ut ifrån arenan. Ännu en seger åt IFK och denna gången i Europacupen mot ett lag från Luxemburg. Gött! Men det är helt fantastiskt vad trogna fans de har, fullsatt i stort sett varenda match. Måste vara häftigt.

 

Det har varit en lugn och skön helg för Farmskans del. Ett mysigt besök hos kusin P igår kväll med god mat och mysigt chit chat. Sen i morse en skön tipspromenad med Paps & Babs innan jag väckte stor sonen som varit ute och rumlat till arla morgontimmen. Det är helt otroligt att man så enkelt faller in i gamla vanor när barnen är hemma. Jag kunde absolut inte somna i natt (läs: i morse!) innan han kom hem. Visst, man slumrar till men vaknar minst två gånger i timmen och funderar på var han är och om det hänt honom något. När klockan var halv fyra var jag nära att skicka ett SMS för att kolla att allt var OK men då kom jag på att han ju faktiskt är 30 år gammal och förmodligen kan ta hand om sig själv. Men det var gott att höra nyckeln i dörren framåt halv fem och sen vända sig på sidan och somna gott.

 

Maken har också kommit hem från sitt partaj i Malmö. Något sliten tror jag och med en styck mobiltelefon borttappad... verkar vara något som händer oss hela tiden nu. Först jag och sen han. Jag hittade ju min och det får man ju hoppas att han gör också. Så surt!!!

 

Inatt kommer Lily med familj tillbaka från Tunisien. Skönt att få dem på svensk mark igen

//Farmskan

Lördag och maken förbereder för Oktoberfest i Malmö med jobbet

 

Jo, han är fortfarande dålig och ja, jag tycker faktiskt synd om honom även om det kanske inte verkar så. Fick mig en skrapa av Modern för att jag inte tyckte synd om honom... men givetvis gör jag det (*ler*). Hans hållning har nog gått från "fällkniv" till "stapplande gamling" det senaste dygnet. Han har sjukt ont och uppsökte också en naprapat igår som, i bokstavlig (läs: hörbar) mening, knäckte honom. Ja ja, det går väl över så småningom får man hoppas... det sa alltid farmor Signe och henne litar jag på.

 

Annars kan man ju också ställa sig frågan vad sannolikheten är att samtliga rödljus, till antalet tre, på genomfartsleden lyckades bli röda preciiiiiis innan jag kommer fram. I morse var den sannolikheten 100 av 100. Fast jag har bestämt mig för att inte irritera mig på sådant längre... det finns så mycket annat i världen som är viktigare. Visst har jag blivit vuxen?

 

//Farmskan

Jag har verkligen inget tålamod när min stackars make är sjuk. Jag är ingen sjuksköterska och kommer aldrig att bli. Kolla med ungarna så får ni höra om deras tragiska barndom utan empati vid sjukdom, i bästa fall lyckades vi hitta ett gammalt plåster om någon råkade skada sig. Igen... jag har inget tålamod

 

Så när den stackars maken i morse kravlar sig upp ur sängen, stapplar sig dubbelvikt och grimaserande ut på toaletten då blir jag bara trött. Tycker att skärp dig nu. Så det sista jag sa när han rullade ut ur bilen var: "pigga på dig nu va.."  Ja ni hör ju själva

 

Så skammen var stor när han ringde och berättade att han varit på sjukhuset och fått kollat hjärtat på grund av smärtan. Allt var OK med hjärtat men han hade en låsning kring revbenen som tryckte på nerverna. Starka mediciner och vila. Ooops

 

Så ikväll lagade den väna (läs: ångerfulla) hustrun lite god mat för att kompensera min klumpiga morgon. Så nu är han säkert piggare imorgon..

 

//Farmskan

Ikväll bär det iväg till Tollarp för Rosa Bandet gala...

 

 

 

Eftersom min dator just nu valt att bråka med mig kommer det här inlägget i två delar. En del med texten och en del med tillhörande bilder. Ni får själv fundera ut hur bilderna passar ihop med texten... (läs: just nu lite irriterad...)

 

Helgen har verkligen varit upp och ner i det Färmska hemmet men det är väl så det skall vara antar jag. Om man aldrig får vara riktigt ledsen lär man sig heller inte när man skall uppskatta glädjen. Hade i varje fall förmånen att passa finaste Lily igår när mamma var på massage och pappa på fotboll. Hon är bara så go den ungen så man blir helt nojjig. Just nu älskar hon att gå omkring med andras skor... helst så stora som möjligt, och jag begriper inte hur hon lyckas utan att ramla.

 

Men som vanligt är det ingen rast och ingen ro utan det är fullt ös i stort sett hela tiden. Och idag, precis i detta nu, befinner de sig på Kastrup för att flyga på en veckas semester till Tunisien. Skulle gärna varit med, men den fattiges lott är att jobba (*ler*)

 

Sen idag har det egentligen bara varit lugna gatan för maken och mig. Vi hade bestämt oss för en mysig frukost och sen en tur ner till stugan. Maken njuter just nu väldigt utav presenterna från holländska kollegorna... jordnötssmör på mackan... hmmm.... fattar inte att han fixar det. Mäktigt säger han, märkligt säger jag. I stugan fick vi också upp en annan av presenterna, den holländska fågelholken. Lite skall man väl ha kvar som ett minne av äventyret... hoppas där flyttar in nån liten gullig familj

 

Hur har er helg varit då?

//Farmskan

Det är bara så att vissa beslut är tyngre än andra att ta. Man vill egentligen krypa in i sig själv och bli barn på nytt och slippa ta ansvar, men så enkelt är ju inte det som kallas livet. Man hamnar i situationer och vid vägval där man är tvungen att välja väg utan att veta om det är rätt väg man väljer. Gå på magkänsla säger man ju och visst gör man det på sätt och vis men det är ju inte alltid förnuft och känsla är på samma kanal i huvudet.

 

 

Ett av mina absoluta favorituttryck... Man har alltid ett val och oftast vet man faktiskt att det val man gör är det rätta trots allt. Jag beundrar många människor runt omkring mig men mest av allt beundrar jag de som tar tuffa beslut och som klarar av att göra det när känslorna svallar i kroppen.

 

Du vet och jag vet! Kärlek och en massa styrkekramar!

//Farmskan

GRATTIS säger vi idag till världens bästa Paps. Love you!

 

 

 

Och nu är den tillbaka... My preciousssss... Ordningen är återställd och jag kan andas lugnt. Man är fasen inte klok som lägger hela sitt planerade liv i den där mobilen. Men, men, slutet gott allting gott

 

Maken och jag har idag varit hos juristen på vår bank för att skriva om lite papper nu när jag flyttat hem. Cirka trettio minuters jobb för det facila priset av 5.100 kronor kostade det oss. Man skulle blivit jurist inser jag nu (*ler*). Fast det är skönt att få det gjort på rätt sätt så det blir giltigt. Nu skall det bara kungöras också i den lokala tidningen att bodelning skett... Blir nog lite rykten kring det, ha ha ha

 

Annars har dagen spenderats i Malmö med min nya avdelning... mycket trevligt. Känns verkligen att min energi har återvänt igen efter att ha legat i träda allt för länge

 

Det finns hopp!

//Farmskan

Hade en underbar dag igår... avskedsparty med fina kollegor och i vanlig ordning blir jag så himla rörd. De hade gjort en bok till mig med bilder och personliga brev och där var så många härliga minnen så tårarna flödade. Holländska "läckerheter" hade också inhandlats och de skall jag avnjuta här hemma och tänka på dem allesammans. Dagen avslutades sen med middag och sen gick jag nöjd i säng

 

Ni hör... himmelskt!

 

Sen upp med tuppen för att flyga hemåt igen och det började ju bra med frukost högst upp på hotellet och utsikt över hela stan. Taxin kom när den skulle och incheckningen gick bra så allt var frid och fröjd tills jag upptäckte att jag inte hittade min telefon. Alltså fattar ni vilken panik jag fick! För det första var börjar man? Man kan inte ringa någon för man har inte ett enda telefonnummer i huvudet längre. I-landsproblem!! Jag travade (läs: småsprang hysteriskt!) till servicedesken och bad dem ringa upp hotellet och kolla om den låg på rummet

 

Svaret var Nej, den fanns inte varken på rummet eller i restaurangen (där jag visste att jag haft dem på grund av ett taget foto på morgonen). Köpte därefter lite tid på en dator och skickade mail till mina kollegor om vad som hänt om de kunde kolla med taxibolaget. De kunde ju givetvis inte svara på mailet men jag hoppades att det skulle nå dom och att de skulle gå igång. Sen var det bara att sätta sig ner och irritera sig något så in i bomben på sig själv för att man varit så slarvig...

 

Man är faktiskt helt handikappad utan telefon och jag vet att det är helt sjukt och "hur klarade man sig förr"... men det hjälper inte! I den tid vi lever i så har man allt i sin telefon. Och man vill för allt i världen inte bli av med den och förlora alla bilder och mail med viktig info.

 

Väl hemma fick jag in på datorn, ta kontakt med kollegorna som meddelade att hotellet nu HADE funnit telefonen. Jäkla slarvig letare vill jag lova. Men slutet gott, allting gott... man överlevde detta också

 

Det finns värre saker men just idag kunde jag inte komma på något annat

//Farmskan