Usch, idag har jobbet varit en pina. En massa saker hela tiden, möten, folk som vill ha svar, mail, uppföljningar och en massa besök vid mitt skrivbord. Ibland känner man att man inte riktigt orkar leverera en del av sig själv och sin uppmärksamhet till alla människor som kräver det... men det är ju ändå mitt jobb. Att finnas till hands för mina kollegor. Missförstå mig rätt, jag stortrivs på mitt jobb och skulle väl inte vilja byta men ibland blir det bara för mycket. Men man tröstar sig ju alltid med att "det blir bättre snart...". Hört den förut eller?

Efter dagens förvärv så åkte jag till stan och träffade en gammal kompis från Ifö, Ingela. Vi brukar träffas sådär en gång i kvartalet och prata skit om allt och alla. Det är så skönt att få göra det ibland. Ingela är en sån kompis som man bara har utan några förpliktelser. Det kan gå lång tid utan att vi hörs av via mail eller telefon men så ses vi igen och allt är som vanligt. Gud vad det är skönt... man behöver aldrig förställa sig liksom.

Huset luktar gott av scones... det är dottern med kompis som bakar men jag är proppmätt sen fikan med Ingela så jag tror jag hoppar. Dock har maken varit uppe och mumsat (fast han har chips i källaren...) Han har slutat snusa nämligen och lider av ett sötsug utan dess like. Fick värsta ångesten här för en stund sen och gav sig ut på en cykeltur... snacka om damp! Blir trött bara jag tänker på det...

                            Här en hälsning från Madeira och stora dottern, knappt man blir avundsjuk!
           Vad är en solig dag där mot regn och slask här? Ingenting...
     
           Önskar er alla en trevlig kväll... det skall jag ha, det har jag förtjänat!
           //Farmskan