Vad gör man om en av ens vänner träffar någon man över huvud taget inte kan med? Bara personens närvaro i rummet gör att man får kalla rysningar och djävulen i en kommer fram. Jag vet, det är inte min starka sida att dölja något... jag har så att säga världens sämsta pokerface. (Jag trodde länge att jag hade världens bästa pokerface, men det tog dom ur mig när jag gick min chefsutbildning).

Hur som helst, man tycker ju fortfarande jättemycket om sin vän och man vill ju gärna umgås men hur gör man? Det är ju självklart deras ensak och rättighet att älska vilken dom vill men jag då, har jag inga rättigheter i denna frågan? Personen kanske har jättebra sidor som de inte visar när andra är närvarande och oavsett.... det är ju inte jag som skall leva ihop med dem. Kan man kräva att jag och min vän bara träffas när vi är ensamma, alltså välja bort den andra hälften?

Själv känner jag att jag är för gammal för att ens orka be om ursäkt för att jag inte älskar alla människor, det är så bara... precis som jag är väl medveten om att inte alla älskar mig. För så är det, det har jag fått lära mig att leva med även om det var jobbigt i början. Man vill ju så gärna vara omtyckt... så typiskt svenskt!

Har funderat en del på detta idag, hur jag skall agera men har inte kommit fram till något bra svar. Har ni några tips så kommentera gärna...

Annars har söndagen gått i trädgårdsstädningens tecken så jag har träningsvärk och skit under naglarna. Härligt! //Farmskan