Den svåraste roll man har i livet är förmodligen föräldrarollen. Man kämpar och sliter för att få barnen självständiga, att tycka om sig själva, lära sig rätt och fel, ge och ta. Man får uppleva glädje, sorg och tårar och det påverkar en mer än man tror. Var gör man av alla känslor som ligger som en klump i magen?

Man vill så gärna hjälpa till i alla lägen men när barnen blir vuxna kan man inte längre göra det. Man kan stå vid sidan om och ge goda råd men ibland vill man ju så mycket mer. Man vill ordna upp det åt dem liksom. Men det är ju det som är att vara vuxen... att kunna se sina egna misstag och försöka rätta till dem själv. Att våga be om ursäkt, att våga vara ärlig med hur man känner, att våga vara stark även om det gör ont.

Var gör man av alla känslor som ligger som en klump i magen?
Jag har faktiskt ingen aning //Farmskan