Jag har kommit på att vi inte längre är ute och går med vår hund... det är hon som är ute och promenerar med oss. Det är stört omöjligt att få henne med sig åt det håll man tycker är lämpligt. Hon sätter sig helt sonika på rumpan, tittar på en med den där "aldrig-i-livet-glöm-det" blicken och som en sista markering lägger hon tassen över kopplet. Försök att dra henne med er... 35 kg dövikt på en liggande hund som vägrar röra benen är inte helt enkelt.

Oftast springer hon ju lös men det hjälper ju inte heller för rätt som det är så sitter hon bara still och glor... kallar man då på henne och fortsätter gå så vänder hon och går hemåt bara.
Total diss!

Så nu har jag förlikat mig med att jag trär på henne kopplet och så går hon på en promenad med mig istället. Blev liksom enklare på det viset.

Idag är det begravning för makens farbror så nu är det dags att byta om

Hej svejs! //Farmskan