Jag och min stora mun! Det gamla talesättet "tala är silver, tiga är guld" har tyvärr inte satt några bestående inlärningsmen hos mig... Här brister man ut i sitt hjärtas mening utan att ana fallgroparna. Man har ju trots allt ramlat i några gånger och kanske borde man ha lärt sig något men... Nej.

Lärdom 1:
Gick på danskurs när jag var i 15-16 års åldern och där var också ett något äldre par. I en paus när man försökte sig på lite socialt småprat berättade de att de bodde i Gringelstad. "Jaha, sa jag... var då?" Detta förklarade de då lite mer ingående. "Jaha, sa jag... då bor ni granne med Peter Flax, han med de jättestora öronen" (samtidigt som jag säger detta demonstrerar jag hur stora de där öronen egentligen var...). "Det är vår son!"  RIDÅ 1

Lärdom 2:
Något äldre sitter jag i ett väntrum på sjukhuset och får syn på en bekant (ingen närmare bekantskap men ändå så nära att man behövde prata lite grand i alla fall). Han har två barn med sig och för att vara trevlig säger jag: "Det är ju inte klokt vad barnen är lika dig!" Säger du det, de är inte mina... RIDÅ 2

Lärdom 3:
Kom idag när jag förmodligen sårade en kollega ganska rejält av ren tanklöshet. Knäpptyst runt fikabordet, man kunde höra en knappnål falla... Jag och min stora mun.

Nu skall jag skämmas ikväll och försöka bli bättre... det stavas eftertänksamhet!
Puss från en störtförkyld Farmskan

Kolla in charmtrollet...