Veckans bästa dag... helgen känns lång och skön på en fredag (till skillnad från måndagen när man tänker tillbaka på helgen och inser hur snabbt den går...). Oavsett så springer ju veckorna iväg, man hinner knappt reflektera. Idag sitter jag hemifrån och jobbar eftersom det är mycket statistik just nu efter månadsslutet. Lättare att sitta hemma helt själv, det är bara hunden som stör en emellanåt när hon vill ha uppmärksamhet.

Har varit på banken i byn för en "Affärsgenomgång". En massa prat om pensionspengar, sparande och fonder... måste erkänna att jag inte är särskilt intresserad av sånt. Är inte den typen som sitter och byter fonder hela tiden för att få pensionspengarna att växa. Konstigt kanske med tanke på mitt yrkesval men så är det... tror det är ytterligare ett uttryck för min lathet (eller bekvämlighet som jag föredrar att kalla det).

Fick en söt historia av Git angående det här med amorteringar:

Emil, 8 år, satt på polisstationen - han hade rymt hemifrån. Polisen frågade varför han rymt?
- Innan jag somnade igår kväll, hörde jag hur mamma och pappa var väldigt bekymrade över hur amorteringarna på huset skulle kunna betalas. Senare vaknade jag av ljud från deras sovrum där jag hörde pappa stönande säga:
'Jag drar mig ur ' .

Mamma stönande svara: 'Vänta lite så kommer jag också ...'

Så då tänkte jag att det var ingen ide att stanna kvar ensam och ta hand om amorteringarna, jag är ju bara 8 år...

Så ett ord till dig lilla dotter Elin... vi har så vi klarar amorteringarna. //Farmskan