Idag tog vi det tuffa beslutet att låta vår älskling och bästa vän gå vidare i livskarusellen



Jag orkar inte berätta om alla intryck och fruktansvärda ångestkänslor man haft de senaste dagarna men idag när vi kom till sjukhuset och fick se henne med egna ögon fanns ingen återvändo. Det var liksom inte läge att vara egoistiska och försöka behålla henne krampaktigt hos oss ett tag till. Hon var trött, hade svårigheter att andas och de misstänkte att hon hade cancer i lymfkörtlarna vilket gjorde förloppet ganska häftigt.

Jag, maken och lill-dottern satt hos henne när hon somnade in. Allt gick lugnt och stilla till väga och hon somnade med sin älskade gröna pip-groda i munnen... precis som här hemma.

Så... tänd ett ljus för vår älskling, det har vi gjort och alla ljusen är övervakade av älskade pipleksaker. Känner jag henne rätt sitter hon just nu utanför dörren till Sankte Per och väntar på Frolic... "vadå, jag får väl alltid Frolic när jag kommer hem!"

Ta vara på dagarna ni lever och andas!! //Farmskan

PS! Tack till mina underbara medarbetare i staben och KS-ledning. Er omtanke värmer!!!!