Koppången
Vad fan är det som ringer? Vem har glömt stänga alarmet? Med tanke på den dåliga sömnen under natten (orsakad av den gamla vanan att inte kunna sova när barnen är ute och festar) så ville man bara mörda den som glömt stänga klockan. Men hmmm... oj, det är min nya telefon och det är faktiskt någon som försöker ringa mig klockan 07.16 på annandagen. Mulle! Något måste ha hänt... och det hade det också. Dörrarna på jobbet gick inte att forcera och tjejen som skulle börja 7 tyckte det var lite trist att stå ute i kylan. Efter diverse telefonsamtal hit och dit så löste det sig till slut. En timme senare var det Sesam öppna dig. Friden återställd.
Lika bra att börja steka kalkonen när man ändå är vaken. Så nu doftar det gott från köket och den näst intill fem kilo tunga fågeln skall snart avnjutas med goda tillbehör. Äntligen lite annat än julmat... min kropp orkar inte mer (har gått upp tre kilo redan). Blir till att ta i med hårdhanskarna i januari!
Den här julsången har jag hört för första gången i år och sen dess har den varit med på alla möjliga och omöjliga program. Första gången jag hörde den var på julkonserten med Anders Ekborg. Fantastisk!!
Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här
Och där bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla och himmelen blir grå
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här
God fortsättning! //Farmskan
Lika bra att börja steka kalkonen när man ändå är vaken. Så nu doftar det gott från köket och den näst intill fem kilo tunga fågeln skall snart avnjutas med goda tillbehör. Äntligen lite annat än julmat... min kropp orkar inte mer (har gått upp tre kilo redan). Blir till att ta i med hårdhanskarna i januari!
Den här julsången har jag hört för första gången i år och sen dess har den varit med på alla möjliga och omöjliga program. Första gången jag hörde den var på julkonserten med Anders Ekborg. Fantastisk!!
Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här
Och där bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla och himmelen blir grå
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här
God fortsättning! //Farmskan
Kommentarer
Trackback
