Efter att glädjande kunna konstatera att Hanna Hedlund och Erik Segerstedt är i final i körslaget satte vi oss igår kväll och skulle se på en film. Järnets änglar. Den är jätterolig meddelade dottern... den varade i 1,5 timme och inte en enda gång var den rolig. Antingen så har vi inte samma sorts humor eller så har hon inte sett filmen helt enkelt.

- Den var inte rolig
- Det var den väl visst...
- Nej... de bara rökte och drack hela tiden... tragiska människor
- Ja, men så gifte hon sig i slutet.
- Jo men när var den rolig? Det bästa var ju i och för sig när de räddade hunden?
- Vilken hund?
- Hennes pappas. Ja och så Lassgård då, fick bara vara med en liten sekvens
- Var Lassgård med i den filmen?



Alltså... det lutar åt att hon faktiskt inte alls har sett den och ni som funderar på att hyra den kan faktiskt glömma det. Det finns betydligt bättre filmer. Idag satte jag mig sen och skulle plugga och lämna in lite uppgifter till grupptentan. Maken lovade att köra iväg med hunden så jag fick lugn och ro, men det blev inget med det för rätt som det var kom svärföräldrarn och ville ha kaffe. Och när de hade gått kom lill-sonen och Madde och var hungriga. Så söndagen blev inte riktigt som jag tänkt mig... den blev bättre. Plugget får vänta tills en annan dag.

Vill också säga GRATTIS till vår stora dotter Tessan som fixade testet på Eniro och nu har fått jobb! Bra gumman och det var riktigt roligt att ha dig här i veckan (även om det innebär kinamat och wokat mest hela tiden).

Håkan Hellström är inte en av mina favoriter men faktiskt har han en del textrader som känns riktigt, riktigt ända in i hjärtat:

Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Vackert och sorgset... precis som livet i sig själv!  //Farmskan