Att sönerna och sällskap skall ramla in genom dörren får jag väl skriva några rader. Har precis kommit hem från frissan där jag kapat minst 2 kg hår i vanlig ordning. Nu skall ju det gråa växa ut så idag blev det ingen färgning... Usch, undrar ni vad händer då med den jääättestora utväxten? Jo, se nu har hon slingat det lite ljust istället och... simsalabim så förvillar man bort det. (Hoppas jag...) Men men, klippt och tunnat är det så nu är det åtminstone en frisyr igen... man får vara glad för det i alla fall.

Maken har farit in till stan för förberedelser inför konserten. Tror nog att det pirrar lite i magnerverna även på honom även om han aldrig skulle erkänna det. Sen väntar ju en fru-fri helg för honom...
- Behöver du pengar så ligger bankdosan i lådan?
- Jag vet inte hur den fungerar?
- Men hallå... du måste ju lära dig. Tänk om jag ramlar av pinn
- Ja, då lär jag inte slösa upp pengarna i alla fall...

Nej, något teknikmonster har han väl aldrig varit, men däremot att riva upp golv och väggar och kakla badrum är han en jäkel på. Och det är ju faktiskt bättre för min del... då har jag kontrollen på pengarna (*ler*).

Hunden står blixt stilla och tittar ut genom altandörren, som om hon tror att bara genom tyst psykning så kommer den att öppna sig. Öppnar man sen så luktar hon lite utåt trädgården sen backar hon bort. Efter tre gånger tröttnar man på att försöka öppna och få henne att gå ut, men hon står likafullt där igen om en stund. Undrar vad hon tänker på??

Nej, på med kaffet för nu kommer snart änglarna och min ena svärdotter



Världens bästa Madde...  //Farmskan