I morse var det helt tomt på parkeringen när jag kom... Pillas bil stod där snyggt parkerad men inte en människa i sikte. Fick lite onda aningar och ringde upp... och Jo, mycket riktigt, de var på väg till Älmhult. Utan mig och Fru Ekdahl. Jonte, den förvirrade lille mannen hade missat att vi skulle åka med. Och det är ju väldigt lätt hänt att glömma det på den fruktansvärt långa tiden mellan halv 6 på kvällen och halv 7 på morgonen (OBS! Ironi). Jonte, det blir ingen guldstjärna till dig imorgon... heller!

Som om inte detta var nog låg där en död mus på grusgången när vi kom till jobbet. Att jag inte fick en hjärtinfarkt. Det är så fruktansvärt äckligt. Jag hatar verkligen möss... och stackars Git som lever med dem i sitt lilla kollektiv. Usch och fy!

Svaret från dagens djurgåta i pendlarbilen är också följande:
Älgarna sover alltid liggande på marken

Nu lite musik... Jag har helt snöat in på denna



Har precis loggat ut efter lite efterjobb... hinner man inte det man ska på dan får man skylla sig själv (*skrattar*). Maken var snäll nog att ha både fika och te klart till mig och dessutom har han ett stort förstående hjärta för mitt just nu lite halvkaotiska tillstånd. Det är bara så mycket jag VILL GÖRA!!! Och jag vill göra det NU!!!

Men som en klok man sa: Det mesta är ännu ogjort - Underbara framtid

Dottern har laddat upp underbara kort på sin lilla skyddsling i Washington... vilken goding va!



Vet ni... imorgon är det fredagsmys! Och det behöver jag känner jag, men jag behöver också lördagsmys och söndagsmys. Hoppas lill-sonen och Madde tittar in efter hemkomsten ifrån Lanzarote imorgon. Längtar efter dom.

Baby, I can feel your HALO  //Farmskan