Morgonens grogg bestående av 1 st Actimel, 1 st Berocca och 1 glas ProViva var nog precis vad jag behövde för att starta den längsta och jobbigaste dagen på många många år. Det finns stunder i livet som man helst av allt inte vill genomleva och detta var definitivt en av dem. Idag skulle samtliga medarbetare informeras om de påverkades av varsel eller ej och det var precis så jobbigt som det låter. Man känner både sorg och frustration över att vara den som levererar dessa trista besked. Bakom allt det hårda är man trots allt bara en människa...

Och för de personer som fick glädjande besked är det svårt att kunna känna glädje över huvud taget... av rädsla och skam inför sina kollegor. Det som blir väldigt tydligt mitt i alltihop är verkligen hur grupper kommer väldigt nära varandra.



Går det att hitta motivationen och glädjen igen? Det känns långt bort just idag men jag hoppas och tror att vi kommer ur där här starkare och mer rustade för att möta framtiden och alla dess utmaningar. Här... Gabriellas sång.



//Farmskan