Det är tråkigt att vara sjuk... otroligt tråkigt och totalt deprimerande. Buhu!! Det har åtminstone gått åt rätt håll under dagen så resan till Stockholm imorgon känns som att den blir av.

Var ute en sväng och handlade lite potatis, mest för att få lite luft och stannade då till hos farmor Signe. Hon börjar tackla av rätt bra nu och det är kanske helt OK med tanke på att 98-årsdagen snart är i antågande. Hon har värk i kroppen säger hon och har svårt att resa sig...

- Får väl åka ner på stationen och så får jag nog en spruta

Stationen är vårdcentralen och där sker alltså enligt farmor mirakel. Där kan de fixa det mesta och nog borde det väl finnas en spruta för hög ålder och slitna leder. Hon hör dessutom ingenting längre utan man får prata med en ljudvolym som väcker hela trapphuset. Svaren blir också därefter så det är ingen direkt diskussion. Idag pratade vi om gamla tider och hur farmor ibland fick följa med och besöka sin mormor i Österslöv när hon var liten

- Vad hette din mormor?
Bara en tyst blick till svar
- Vad hette din mormor (provar jag igen något högre)
- Ah, det menar du inte... ja, det är så många som dör nu för tiden

Maken fick sig i varje fall ett gott skratt...

Lill-sonen och fästmö kom på oväntat besök och det är alltid mysigt. Maken står och tvättar bilen och jag skall snart börja packa och fixa med tvätten... en helt vanlig söndag alltså.

Come what may!  //Farmskan