Åter på svensk mark... och så jäkla skönt att ha tillgång till å, ä och ö igen (eller hur Bottan!). Har, som ni säkert förstått, haft en jättehärlig semester, shoppat massor och fått umgås med dottern igen. Men, 14 dagar är rätt lagom, sen börjar man längta hem igen till vardagen. Tror att hon också kände det faktiskt att man blir väldigt mycket upp på varandra hela tiden när man åker, flänger, far och shoppar. Tack... nu är det bra (*ler*).

Blev ändå lite sorgligt när vi väl stod där på flygplatsen i DC men det gick bättre än när vi lämnade henne förra gången (och jag tror inte hon var ledsen så länge heller). Kändes också konstigt att lämna lill-tösen och veta att man kanske aldrig får se henne igen, mer än på Skype och Facebook då förstås. Men sånt är livet.

Hemresan gick bra även om det är drygt att vara på resande fot i nästan 18 timmar. Kunde inte sova på planet heller... på senare tid tycker jag att jag har blivit så jäkla mesig och rädd. Ser galningar i varje människa och tror att de skall spränga planet i luften. Beror säkert på att ju äldre man blir så vet man hur mycket fint man har i livet och som man kan mista. Familjen betyder verkligen allt!!! Paps & Babs stod och väntade i Malmö när vi kom med tåget, så himla snällt att ni tog er tid. Kärlek!

Lill-dottern är snart på ingång, jag behöver duscha och framförallt äta något innan jag loggar ur ikväll... man är nog ganska lättvaggad efter 36 vakna timmar.

Fem lärdomar från resan:
* Packa endast ett ombyte nästa gång... du handlar ändå som en galning.
* Tjockhuvud heter Thickhead och ingenting annat!
* Vill man tjäna grova pengar slår man vad med Elin om vägbeskrivning
* Det går inte att öppna en dörr utan handtag, tyvärr för det hade behövts
* Frihetsgudinnan finns inte på Staten Island... utan Ellis Island

Jag är så glad att jag är svensk!!



Natti Natti  //Farmskan