Stackars, stackars Stefan Holm som så snöpligt åkte ut i gårdagens Mästarnas Mästare. Tycker han är den som har visat mest fighteranda egentligen (även om han är lite egen...). De som är kvar nu är ju mycket "partajare" känns det som och förmodligen passade han inte in med sin statistik och sin tävlingsinstinkt. Ni skall se att Sjöberg står där som vinnare när säsongen är slut.

Dagarna flyger förbi och man hinner knappt blinka innan det är dags att åka hem igen. Man kan åtminstone glädja sig åt att vädret är bättre, asfalten är torr och att det nu är ljust redan när man åker och när man kommer hem. Våren är på väg!



Igår kväll ringde där en "broder" ifrån makens Sir Väs-förening, och det är lite komiskt eftersom man aldrig får ta emot några meddelanden om han inte är hemma. Igår stod han i och för sig länge och velade om jag skulle framföra något budskap eller inte men det slutade med att "nej, jag kan prova att nå honom imorgon". Javisst, inga problem för min del... med min Alzheimers så är jag bara glad att slippa komma ihåg meddelanden. Hade de vetat det hade de kanske vågat säga något, trygga i förvissningen att jag kommer att glömma det direkt... Annars är det väl som maken säger... om jag yppar något måste jag döda dig sen (*ler*).

Ibland blir man besviken på folk men då tänker jag på en härlig melodi:
Det är sådana stunder, som man nära på går under
som man bäst behöver nån som säger... DET GÅR ÖVER!

Man lever bara en gång... varför inte leva då??  //Farmskan