Precis hemkommen ifrån två mycket inspirerande dagar med mitt gäng i Stockeboda. Blev avsläppt uppe i byn där maken stod och väntade. Han såg lite finurlig ut...
- Kom och titta vad jag hittade sa han
- Vadå?
- Ja, öppna dörren och kolla
Och det gjorde jag och fick världens chock!!! Dottern...
- Men du skulle ju inte komma förrän den 10:e!
Och så bölade vi lite... jäkla unge och luras på det viset!

Men ack så skönt att äntligen ha henne hemma igen (minns nu dessa orden när jag efter tag svär över att bredbandet är segt...)

Dagarna i Stockeboda, om vi skall återkomma till dom, var fyllda med bra diskussioner, skratt och "dagarna som är dagarna". Vi lyckades med det jag hade föresatt mig, att komma därifrån med en framtidsvision och en plan på vad som egentligen är viktigast att göra för att nå målen. Och i vilken ordning vi bör göra det. Så jäkla nöjd är jag. God mat har vi också fått så jag såg ut som Barbamamma när jag kom hem...

Igår kväll efter middagen så hade vi en aktivitet, vi skulle ut och lösa en mordgåta. Två och två fick vi först höra en historia och en bakgrund till mordet och sen fick vi ge oss ut i natten och lyssna på ledtrådar. Riktigt spännande och inte så lätt faktiskt. Man kunde också köpa extra ledtrådar men då riskerade man ju att förlora om någon annan löste det utan ledtrådar.



Och givetvis var det Fritz som var mördaren, eller Fritz alter ego egentligen som hette Hölamannen. Och givetvis vann jag (tävlingsinriktad? jag?) även om andra hävdar motsatsen. Just det att vi hade lagt till "alter ego" tycker jag är det som fäller avgörandet i vår favör.

Men det viktigaste är faktiskt INTE att vinna utan att de andra förlorar!

Imorgon är det Älmhult igen och jag skall upp på jobbet och hjälpa någon upp ur den röda lådan. Max en dag får man sitta nämligen. Men ikväll.... massage och pussa på dottern.

//Farmskan