Stor-sonen har flyttat som ni alla vet och det finns en del praktiska saker kring det som måste lösas. Detta har han fixat helt själv utan hjälp av den curling-älskande mamman, men nu börjar mamman bli lite orolig för det kommer papper, räkningar och annat som jag inte riktigt vet hur jag skall hantera. Han nämnde något om "AG på det mesta" men vad är "inte det mesta" då kan man undra. Vill ju inte bara betala heller och riskera dubbelt...

Nåja, är det inte värre bekymmer än så med barnen så får man väl vara nöjd. Dottern är inne på sluttampen, har slutat som au-pair nu och lever sina sista glada USA-dagar innan hemresa den 10 november. Sen är det hem till vintern, jobbsökande och kanske lite plugg. Hon kommer nog att sakna sina dagar i USA vad det lider.

Maken tränar just nu för fullt, dels skall han hoppa in och gästspela i gamla orkestern på lördag och dels så går han ju och tar lektioner så då får han läxor. Hyfsat enformiga kan jag lova och igår var jag tvungen att stänga in mig för att inte bryta ihop alldeles (*lätt överdrift*). Det är då man tackar sin lyckliga stjärna för att vi bor på 250 kvadrat och inte på 90.

Är det bara jag som tycker att det är fruktansvärt det här med hål i öronen som tänjs ut? Fattar folk vad det är de gör med sig själva egentligen... och varför, varför, varför??



Tror det kan vara något av det fulaste som finns faktiskt... Men smaken är som baken

Mama... he's making eyes at me!  //Farmskan