Hemma igen... har stoppat magen full av makens goda baconsallad och ett glas vin till det. Livet är underbart ibland. SJ höll även idag sin del av avtalet och var "right on time" till Hässleholm... ibland kan man bli glad för mindre. Men eftersom jag är jag så har jag ju saker jag hänger upp mig på... saker som helt saknar betydelse i förhållande till naturkatastrofer och svält men som ändå triggar igång Farmskans sämre sidor.

Jag kommer på tåget och tar mig fram till min plats, där sitter en man runt 40
- Du sitter på min plats
- Ja, jag har nummer 15 där borta
- Jaha, OCH???
- Ja, jag vill inte ha den platsen, jag vill ha bord
Sådana här situationer gör mig fullständigt rigid... hela jag blir full av prestige.
- Du, det där är knappast mitt problem. Du sitter på min plats så var vänlig flytta dig
- Men du kan ta min...
- Flytta dig!



Till slut, med en djup suck, reser sig mannen och sätter sig mitt emot mig istället vilket fick till följd att nästa person kom och ville få honom att flytta sig och samma historia startar igen. Så vad har vi lärt oss av detta? Att vi skall sätta oss på vår plats och hålla tillgodo? Att vi skall vara generösa och flytta runt så fort någon behagar ha problem? Vet inte... men jag är rabiat i denna fråga och stelbent som bara den. Sån är jag!

Men nu är det fredag kväll, jag är hemma i mitt hem med maken och ett glas rött. Soffan kallar och ja... det är alldeles, alldeles underbart!

//Farmskan

PS! Godkänd på alla 5 inlämnade delprov på kursen... TJOHOOO!!!