Ibland blir man påmind om att man inte kan kontrollera allt i livet och att det ibland spelar en små spratt. Igår hade jag jobbat som tusan på att stuva om lite möten för att kunna vara i Köpenhamn klockan 8 i morse. Upp klockan 5 för att köra i god tid. Och vad händer då? Jo i Rolsberga, mitt i vägbyggets helveteshål, börjar bilen skaka lite lätt och låta. Att hitta någonstans att stanna till där mitt bland pendlarkaos och vägarbetsfordon var inte lätt men jag stannade till på en liten grusplätt och öppnar dörren... Punktering!!



Jag fick ett mindre bryt. Det öste ner en blandning av regn och snö (naturligtvis!) och jag kan absolut inte byta däck. Ringa, ringa till maken och böla lite.
- Men du har väl Saab Assistance, ring dom så hjälper dom dig

Och mycket riktigt, en halvtimme senare, kommer där en stor bärgningsbil och erbjuder sig att dra upp min bil på flaket och köra mig till Hörby! Till Hörby... nej, jag skall till Köpenhamn och jag är redan sen... fixa mitt däck please.
- Men du kan inte köra till Köpenhamn ändå med ett katastrofdäck...

Ett nytt bryt och plötsligt inser jag att jag kan inte längre bestämma över situationen. Det var bara att ringa Köpenhamn, få däcket bytt och köra i 70 km tillbaka hemåt igen och lämna bilen på verkstan. Snälla Paps hämtade mig och så bjöd de på lite frukost medan verkstan fixade bilen. Och lagom en bit in på förmiddagen var den som ny igen.

Jag hatar när det blir så här... att inte vara "king över situationen". Men men... fick en trevlig eftermiddag i Älmhult istället som sedan avslutades med ett stormöte där jag, tillsammans med ett gäng andra, fick ta emot en 10-års present. Hallå, vart har de här 10 åren tagit vägen??

Nu har maken kokt kaffe och till det en liten After Eight!
//Farmskan