Alltså hjärnan kan verkligen spela en ett spratt. Börjar man tänka dumma tankar så eskalerar det till slut och blir ett crescendo i huvudet. Igår när det vankades kalas i Gärds Köpinge så tänkte lilla hjärnan att "ja men vad trevligt, då blir det nog lite vin och då är det ju dumt att köra bil". Så tänkte min hjärna. Och eftersom maken först skulle besöka en konsert och komma senare till kalaset i bil tänkte lilla hjärnan "att jag tar och cyklar till Gärds Köpinge och så tar maken cykeln på bilen hem". Så tänkte min hjärna

Sagt och gjort, mitt nya hurtiga jag hoppar upp på cykeln och ger mig iväg på den väldigt fint preparerade cykelvägen genom skogen mot Gärds Köpinge. Sa jag genom skogen? Helt plötsligt började jag fundera på vad jag egentligen höll på med. "Cykla själv genom skogen med en cykel där kedjan gärna vill hoppa av från tid till annan. Tänk om här finns någon läbbig typ som bara hoppar fram... eller en älg". Så tänkte min hjärna

Så då började jag cykla fruktansvärt fort och med skenande tankar genom huvudet "rörde sig inte något där borta i skogen" tills jag utmattad och helt genomblöt äntligen passerade Trulssons grind. De trodde att de såg ett spöke eller att vi flyttat till Gärds Köpinge för inte var det väl Farmskan som CYKLADE?!

Jojomen... jag och min spökhjärna!



Ikväll är det gatufest här hemma... nära och bra... ingen cykling

//Farmskan