Dimman ligger rejält tjock just nu över Skaune... man ser inte längre än näsan är lång. Har precis kommit hem efter att ha skjutsat lill-dottern hem till Olofström och det var riktigt jobbigt. Egentligen skulle maken ha skjutsat henne hem men han "glömde" det i samma stund som Jan(a) erbjöd sig att öppna sin nyinköpta whiskey...



Sådär en vanlig söndagseftermiddag... jo, jag tackar jag. Vi har varit där en stund för att planera nästa helgs 100-årskalas. Jajamen... nu är det dags för farmor att fylla 100 år. Helt otroligt!! Var inom där en stund i eftermiddags och hon är verkligen jättetrött numera. Orkar knappt att man är där längre än en halvtimme sen börjar hon prata om att det kanske är dags för oss att köra hem igen... (*ler*). Men roligt skall det bli att fira det och jag tror nog att hon kommer att njuta av dagen och att se alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn omkring sig.

Fick låna en bok av pappa med tankar som farmor skrivit ner genom åren.
Måste bara dela med mig av dessa rader:

Du människa som vågar vara dig själv,
och inte har behov att vara som alla andra.
Vilken styrka och kraft du har
som vågar vara den du är

Att läsa hennes tankar om livet, om oss, om sitt liv... underbart!

//Farmskan