Vissa dagar känns absolut längre än andra... idag är jag sjukt trött efter att ha tillbringat halva natten på Schiphol. Som ni kanske förstod av föregående inlägg så bokade vi om oss till ett plan som gick 20.15 (eller skulle gå kanske man skulle säga...). Det var försenat när det kom så vi kom inte ombord förrän vid strax efter nio. Då hade SAS gatemanager, som var svensk och mycket förstående över min ångest, ordnat så att jag skulle känna mig väl omhändertagen. Detta genom att kaptenen eskorterade mig ut till planet och hela tiden pratade om säkerhet och att de aldrig flyger om de inte känner sig säkra etc. Dessutom gav han mig en handskriven hälsning med namn och nummer till några på Kastrup som kunde hjälpa mig genom att gå en kurs. Kändes otroligt bra och jag var genast lugnare.

Väl inne i planet visade det sig att en av fordonen som skulle lasta in ny mat, fastnade i upphissat läge precis intill planet och inte kunde komma ner igen. Hydrauliken hade låst sig... jamen tjena!!! Så där satt vi i över en timme innan någon nyvaken tekniker kunde fixa det hela så vi kunde dra iväg. Blåsigt och regnigt som tusan vilket gjorde hemresan till ett mindre h-vete. Att sedan ett gäng halvfulla ryssar satt och gormade längst bak i kabinen var bara droppen... jag bad dem hålla käften. Jag vet, inte särskilt trevligt men jag pallade verkligen inte.

Så kvart i tolv landade vi på Kastrup och sen cirka en och en halv timme hem... i sängen strax innan två, bara för att ta mig upp vid 6 för att vara i Göteborg på Workshop. Det är dagar som dessa som man verkligen undrar och funderar över sitt yrkesval här i livet. Tänk att jobba som bibliotekarie eller nåt... gräsmatteskötare på en idrottsplats eller vad fasen som helst.

Trött, tröttare, tröttast....
//Farmskan

PS! Tack för alla grattis hälsningar... Kärlek!