Sagan om "Johan"

Jag hade under många många år en kotförskjutning i ryggen som gjorde att jag konstant hade ont i ländryggen och speciellt värkte det på nätterna och benen domnade. Jag konsulterade läkare men de sa att det var skolios och att det inte fanns något att göra. Jag var inne på röntgen och läkarna där sa att de kunde fixa det genom att steloperera, vilket jag absolut inte ville göra. Så jag bara lät det vara.

Sen för 7-8 år sedan skulle vi med jobbet till en årlig hälsoundersökning på Previa i Älmhult. Stick i finger, en massa värden som skulle mätas, motionscykling och kolesterolförmaningar... och så fick vi träffa en sjukgymnast. Han tittar på mig och så säger han:
- Du är helt sned i ryggen
- Jo, tack jag vet (och så drog jag min historia)
- Vill du att jag skall rätta till det?
- Ehh, vad??
- Ja, jag kan fixa det till dig... lägg dig här på britsen

Farmskan hoppar upp på britsen och han ber mig slappna av. Lägger mig i en speciell ställning och sen vaggar han mig lite fram och tillbaka och plötsligt... PANG! Jag lovar att jag höll på att dö. Det kändes skitäckligt och det var ingen smärta men det sökte mig något fruktansvärt.

- Ligg en stund här nu och vila dig så kommer jag igen.
Jag ligger där en halvtimme och han kommer tillbaka. Mäter ryggen och säger
- Såja... du kan nog må lite illa under dagen men smärtan skall försvinna.

Och vet ni... sedan dess har jag inte haft ont i ryggen. Magiskt. Tills häromdagen när jag dunsade ner med foten i den där hålan i marken. Tror fasen att jag lyckades skjuta tillbaka kotorna igen för nu har jag samma smärta i ryggen som jag haft tidigare, domningar i benen och svårt att sova. FAN!
 
Så vad gör jag nu?
1) Går tillbaka till hålan och hoppas gå i med andra benet?
2) Leter efter en sjukgymnast som jag tror hette Johan?
3) Lever med skiten...
 
Svåra val. Skall fundera medan jag äter frukost, sen blir det nog lite jakt på en jacka idag. Kylan har smugit sig in över Amsterdam. Kanske också en bio ikväll med en kompis. Ja, det blir nog en bra lördag
 
//Farmskan


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Farmskan

"Bättre att leva livet än att bara hålla sig vid liv..."

RSS 2.0